Jag har aldrig tänkt att det varit viktigt att få pengar för att lyfta kultur, men det är inte heller rimligt att lägga hundratals timmar i månaden för att underlätta för en bransch som ofta är blinda för under vilka premisser texterna på alla kulturbloggar på nätet skrivs.
Själv får jag ungefär två hundra olika förfrågningar varje vecka och jag hinner och vill kanske läsa tio av dessa. Jag tänker att gränser alltid är viktigt att sätta och hade jag överskridit den gränsen gång på gång så hade jag nog gått in i väggen.
Mycket kring kultur tas för givet, tänker jag. Jag har pratat med artister som får en rad förfrågningar från människor om att få stå på gästlistan när artisten ska spela live, som längtar efter nya album med artisten men som inte alltid tycks se kostnader och jobb bakom. Jag minns att varje gång jag släppt en bok har en rad människor frågat om de kan få boken gratis. Mycket kring kultur är ekonomiska förlustprojekt. Själsmässigt är det förstås ofta en vinst, men ekonomiskt? Väldigt sällan.
En del dagar, som exempelvis när en PR-firma frågade om jag ville intervjua en artist, jag svarade ja. Jag satt sedan fler timmar med intervjun för att till slut aldrig få svar på den. Då känns det ganska meningslöst. Eller när någon skriver att den inte delar artiklar från mindre bloggar utan bara större tidningar. Då känns det inte heller så värt att någonsin lyfta den artisten igen. Samma sak när en förening i Malmö krävde att representationen bland artisterna som medverkar i bloggen skulle bli bättre, annars skulle jag hängas ut som problematisk med personuppgifter och annat. Då ser man inte heller villkoren utan bara ens personliga strider. En blogg kan inte och bör inte försöka påverka huruvida en artist själv vill vara med på en blogg eller inte. Representation är viktigt, men ibland blir perspektivet alldeles för svartvitt och ologiskt. Om artister etc. inte vill vara med, vad mer kan man göra?
Jag kommer förstås fortsätta lyfta artister och författare som jag tycker om i den grad som det är hållbart att göra det på. Sen är det viktigt att aldrig, vilket arbete det än gäller, glömma bort varför man gör något. Inte bara att, utan varför. Skivbolag och större aktörer bör också komma ihåg under vilka premisser olika ideella bloggar existerar. Ofta handlar det om kärleken till kultur, men får bloggarna inget tillbaka så finns det till slut inga plattformar förutom Spotify kvar. Viktigt är förstås också att sätta gränser och inse att det inte finns någon skyldighet att svara på något.
Slutligen bör man fråga sig vilket värde man sätter i kulturen och att den ska få finnas kvar. Det är alltför lätt att ta kulturen för givet och inte se skaparen eller skaparna bakom den.
Och förstår man varför något existerar och under vilka förutsättningar så kan man på sikt tillsammans se till att villkoren i den här oerhört märkliga branschen förbättras.
