Musikaliskt så svänger det här annars en hel del. Här har vi både jazztoner, socialrealistisk pop och mer elektroniska tongångar. Jag tycker ändå att duon får ihop det väldigt bra på de 8 spåren som hålls ihop av de välarbetade texterna. Jag påmindes om Vapnet när jag recenserade debutsingeln Inget man pratar om på festen direkt, och även hos det bandet fanns socialrealismen och vardagsdetaljerna som kombinerades med starka melodier. Jag får en proggigare känsla hos Svenskt Tonarkiv, annars är nog Vapnet den tydligaste referensen.
Jag fastnar inte för allt, men överlag är materialet starkt och jag kommer på mig själv med att nynna på avslutande låten Framtiden den kommer gång på gång.
Lyssna på albumet här nedan!