måndag 20 maj 2019

Musikminne från Sandra Vilppala - Patti Smith och stolen

Foto: Pia Påltoft 

Idag släpper Sandra Vilppala sin nya EP Vi släcker bränder med våra bara händer och hon gästar dagen till ära bloggen och berättar om ett fint musikminne. 

Roskildefestivalen, i mitten på 90-talet. Jag är knappt 20 år men har redan levt ett helt liv. Knappt 20 år och rejält sliten efter flera dagars hårt supande, skitig och tom. Jag drar mig ifrån kompisgänget, behöver något annat, något... Jag vet inte! Bara någonting som kan fylla mig med liv och en känsla av att det finns något bortom nästa fylla, något större, något med… substans. I programmet står det att Patti Smith ska spela alldeles strax, mina ben tar kommandot och hasar min kropp bort till stora scenen. Jag vet inte vad som ska möta mig, har ingen direkt koll på Pattis musik även om Because the Night knappast har undgått någon. 

Patti öppnar spelningen med att ställa en stol längst fram vid scenkanten. Detta är inget hon gör mekaniskt och slumpmässigt, utan med full koncentration och precision. Hon placerar denna enkla trästol vid scenkanten som om den vore ett nyfött barn. Där. Precis där, på några få sekunder, har hon fångat min odelade uppmärksamhet och jag vet att den närmsta timmen kommer att bli magisk. Spelningen drar igång med ett vrål och stolen står där den står. Trots att jag nu är ett konstant utropstecken med en flodvåg av tårar som ritar spår i mitt smutsiga ansikte, så undrar jag hela tiden: Vad ska hon göra med stolen? Hon har redan gjort klart för mig att stolen spelar en viktig, betydande roll i denna föreställning. För det är vad det är: en föreställning. Patti målar upp sin värld framför mina ögon och i hennes värld väger ord tungt. Ord startar krig och sluter fred, ord är skärsår i huden och mjuka läppar mot nacken. Så VAD ska hon göra med stolen? 

Till slut, efter ett gäng gitarr- och trumpetsolon går hon fram till stolen. Publiken håller kollektivt andan. A l l t är tyst. Hon sätter sig på stolen och börjar långsamt, oändligt långsamt, att snöra av sig… kängorna! Barfota går hon tillbaka till mikrofonen och deklarerar: Nu ska jag läsa en dikt. Och vi, publiken, släpper äntligen in luft i våra lungor och vet att det vi just har upplevt och delat tillsammans, det är för alltid vårt.

/ Sandra Vilppala

Lyssna på Sandra Vilppalas EP Vi släcker bränder med våra bara händer här nedan! Den 25 maj har Sandra releasekonsert x2 (hon spelar både klockan 17.00 och 19.30) på moment: teater i Stockholm. Kolla in eventet här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar