Vi har brinnande skogar i våra hjärnor. Det sägs att varje stark själ bygger på en ruin, men hur länge ska man egentligen dö? Har vi känslor i slutet på månaden, går relationen igenom? Vi har alltid förlorat mer än vad vi ägt, våra hjärtan har slagit mot rött för många gånger.
I hur mångas minnen har vi lämnat fotspår utan att någon vill blåsa ut dem?
Men vi har hjärtan som inte kan slå sig mätta
och om de slår mot rött någon enstaka gång, vad gör väl det? Om våra känslor bryter mot hastighetsbegränsningen någon enstaka gång, det finns väl värre saker att bryta mot?
Om natten släpper noterna in din röst, du drar ådrorna ur mörkret när du sjunger för mig. Jag önskar du fick ta ner seglen, att du får känna att din själ har hittat hem, att relationen fortsätter gå igenom
när du drar hjärtat. Jag kan simma hela livet vid din kust, jag kan simma hela livet vid din kust.
