 |
| Foto: Press |
AstroMike Gordon släppte nya albumet On Cloudy Days den 21 september. En skiva som är fantastiskt bra att värma sig med, med höjdpunkter som A-OK, Julia och Real Man. Intimt och teatraliskt, storslaget och vackert. Här nedan berättar sångaren och låtskrivaren Christoffer Csanady om musiken, nya albumet och om astronauter.
Vi börjar i rätt ände. Beskriv AstroMike Gordon!
- Ett crooner-popband med en förkärlek till det teatraliska.
Det låter lite superhjälte-aktigt, finns det någon speciell historia bakom?
- Jag har alltid fascinerats av astronauter. Främst av vad det måste göra med dem att uppleva det där. Att se att jorden på riktigt bara är en prick i ett oändligt hav av mörker. Och sen måste de återvända och vara en prick i ett oändligt hav av människor som saknar denna insikt.
Jag tror att många av oss känner sådär. Att vi är ensamma om våra upplevelser och tankar. Jag gör det i alla fall och genom AstroMike Gordon kan jag sjunga ut mitt känsloliv helt ohämmat.
Hur skulle du själv beskriva ert sound?
- Där någonstans i gränslandet mellan det banala och det pretentiösa hamnar vi.
Vad är On Cloudy Days för en slags skiva?
- Det är en skiva för den som stillsamt drömmer om det storslagna. En skiva som tog över två år att spela in och som aldrig hade blivit av om det inte hade varit för vår gitarrist och producent Tomas Borgström. Vi kallar honom för George och menar då både Harrison och Martin. Vi kallar honom aldrig för Max.
Jag fastnade för fina A-OK, berätta lite om den!
- Ja! Vad kul att du gillar den. Det är faktiskt den absolut nyaste låten. Jag hade ett flyt i skrivandet och skrev Adéu, Lonely Astronaut och Fun In The Sun nästan i ett svep. Efter det kände jag mig lite djärv och vågade skriva någonting enkelt och tydligt vilket blev A-OK. Texten har legat och väntat på rätt låt i flera år. Jag ville skriva om hur onödigt det blir att veta så mycket om en före detta när det tar slut. Varför ska jag minnas din skostorlek och vad din morbror heter när du har lämnat mig?
Berätta om den fina videon till Real man!
- Det är en lek med könsroller till en låt om manligt ideal. En låt som skildrar den där inre monologen som jag tror att många män har haft på sistone. Den där monologen där man skalar av fler och fler lager för att sen inse att man kanske inte är helt oskyldig ändå.
Var kom videoidén från?
- Jag fick den där bilden av en kvinna i mustasch som sjöng och allt föll på plats. Idén stannade liksom kvar för länge för att kunna låta bli att förvekliga den. Sen arbetade jag och min bror fram det färdiga resultatet tillsammans med Bianca som spelar huvudrollen.
 |
| Foto: Press |
Vad vill du att lyssnaren ska känna när hen hör er musik?
- Drömmen är att göra musik som känns intim. Något du lyssnar på i ensamhet utan att prata om det med andra. Inte för att du tycker att det är skamset att lyssna på utan för att du vill behålla den för dig själv.
Hur vill du att det ska vara att gå på en AstroMike Gordon-spelning?
- Det ska inte direkt vara en kul kväll. Man får gärna ha roligt såklart. Men vi försöker nog skapa en upplevelse som stannar kvar lite. Det är absolut något av ett skådespel. Om någon gråter, vilket bara har hänt två gånger, så är allt i balans i flera veckor.
Vilket har varit ert mest minnesvärda gig så här långt?
- Vi har ändå hunnit göra lite alla möjliga typer av spelningar. Ibland helt fel publik. Och ibland helt fel ställen. Men den mest passande spelningen vi har gjort var nog i Darmstadt på en teater. Allt från inredningen till publiken och ägarna kändes helt skräddarsydda för oss. Och vi fick göra två set med en paus i mitten vilket innebar att vi kunde göra ett klädbyte. En dröm gick i uppfyllelse.
Hur ser processen ut, från idé till färdig låt?
- Jag skriver all musik och alla texter. Oftast har jag en klar vision om hur det ska låta. Men i samma sekund som hela bandet bjuds in blir det allmängods. Jag har fått lära mig att släppa efter där och lita på bandet. En enorm del är också inspelningsprocessen. Där får vi helt enkelt bara lita på Tomas.
Influeras musiken i sig av platsen ni spelar in på?
- Vi inspireras nog av utrustningen främst. Fina gamla tyska mixerbord och mikrofoner från 60- och 70-talet ger ju ett fantastiskt ljud men man ska inte underskatta känslan det också ger. Vår musik hämtar mycket inspiration från just de årtiondena. Det hade känts mindre passande om vi hade spelat in på en laptop med digitala plug-ins.
Hur tycker du Malmö mår som musikstad?
- Helt ok ändå. Som musikkonsument tycker jag att Malmö mår utmärkt. Det finns otroligt många fina klubbar och ännu fler fantastiska band. Men som musiker skulle jag önska att det fanns lite bättre villkor ändå. Det förväntas lite för ofta att man ska spela nästan gratis.
Om alla i bandet får välja sin favoritskiva of all time, vilka skulle det bli?
- Roxy Music - Avalon, Bo Hansson - Sagan om ringen,
John Coltrane - A Love Supreme,
Scott Walker - 3
Säg att ni får anordna en festival i Malmö, vad skulle känneteckna just den festivalen?
- Det skulle vara en genreöverskridande festival. Vi rör oss alla i många olika genrer och lyssnar på musik av alla möjliga typer. En gång arrangerade vi en klubb med vårt egna skivbolag, Paltunes, där vi hade allt från klassiska romanser för sopran och piano till AstroMike Gordon och den Danska folkduon Kirsten & Marie. Fantastisk musik oavsett genre skulle det bli.
Till sist, vad tycker du behöver förändras i den svenska musikindustrin för att skapa mer jämlika förutsättningar?
- Vi som musiker bär inte automatiskt ett ansvar för att skapa jämlika förutsättningar. Detta är en fråga som bör ställas främst till klubbarrangörer och industrifolk. Jag som person intresserar mig och funderar väldigt mycket på frågan men huvudansvaret ligger hos arrangörerna och på det kulturpolitiska planet. Musiker och artister, oavsett kön eller etnicitet, försöker bara nå ut med sin musik. Musiken räcker. Musiken har ett egenvärde. Vi verkar ha glömt bort det. Vi behöver inte motivera dess existens på något annat sätt.
Lyssna på On Cloudy Days här nedan!
. |
| Foto: Jonatan Fernström |
Timo Räisänens senaste skiva Tro, Hat, Stöld kom för drygt ett år sedan. Senaste singeln Nikotin, alkohol och jag kom i somras. I sommar har han även varit ute på turné och i vinter spelar han både i Stockholm och i Göteborg. Här nedan berättar Timo om uppväxten, Her Majesty, Göteborg och drömsamarbeten.
Om du skulle beskriva dig med hjälp av ett klipp på Youtube, vilket skulle det bli då?
- Det får nog bli det med chimpansen som pillar sig i rumpan, luktar på fingrarna och trillar ner från grenen han sitter på. Klassiskt och tidlöst.
Vem var du när du växte upp?
- Klassens clown, umgicks med allt och alla. Hade då som nu ett driv att ta kontakt och kommunicera.
Minns du vad du drömde om som barn?
- På natten om att plötsligt stå naken på skolgården, på dagen om hundar och tjejer.
Kommer du ihåg första gången du stod på en scen?
- Ja det var katedern i treans klassrum med mitt band Kobra Khan.
Hur ser du på Her Majesty idag?
- Ömt. Glatt. Trasigt och stundtals lite sorgligt. Den där tiden hade nog kunnat vara väldigt mycket mer utvecklande för oss alla om vi bara hade tagit det lite lugnt.
Cut me är fortfarande en av de låtarna som drabbat mig allra hårdast. Var det svårt att lämna ut sig så?
- Inte alls. För mig har låten alltid fått gå före andra ställningstaganden.
Finns det något du aldrig skulle kunna skriva om?
- Låttexter, har jag genom alla dessa år märkt, är så mycket en tolkningsfråga in the eye of the beholder. Man skulle kunna vara mycket mycket tydligare än vad jag är, och ändå så skulle det finnas hundra olika tolkningar per hundra lyssnare. Så nej.
Hur ser du på ditt debutalbum idag?
- Nakenheten och det direkta i både det musikaliska och i tilltalet på Lovers are Lonely gör mig stolt över mitt 23-åriga jag.
Finns det något inom musiken som du länge velat prova på men som inte blivit av än?
- Det här skulle kunna bli en egen intervju. “Allt” kan vi väl säga för att korta ner något. Sörjer bara att jag inte behärskar allt.
Har du något drömsamarbete?
- Ja många, mest inom den cross-over/klassiska världen. Nils Frahm, Lang Lang och Sophie Hutchings.
 |
| Foto: Jonatan Fernström |
Finns det någon särskild skillnad på scen-Timo och utanför scenen-Timo?
- Inte så att jag drar på mig någon scen-persona men energin som uppstår av att stå där och sjunga ut hjärtat inför en publik kan vara lite svår att överträffa. Utanför scenen-Timo surar lite mer helt klart.
Vad känner du för Göteborg idag?
- Älskar Göteborg. Men inte som när jag bodde i staden. Vi har slitits itu lite av vägtullar och parkeringsplatser och såna tråkigheter.
Brukar du läsa det som skrivs om dig?
- Inte längre. Försöker att låta bli.
Säg att du skulle anordna en festival, vad skulle känneteckna just den festivalen?
- Kampen för avkriminalisering. Eller med ett annat ord, medmänsklighet.
Vad önskar du att du hade mer tid till?
- Jag ödslar inte min tid åt att fundera så. Sluta älta är, liksom Sluta sura, mina ledord.
Finns det något särskilt som du är rädd för?
- Döden. Misslyckande. Människan och framtiden.
Vad vet du i dag som du önskar att du visste när du var yngre?
- Att det aldrig blir roligare ju mer man dricker.
Om du inte hade blivit musiker, vad tror du att du hade sysslat med då?
- Jag har aldrig funderat på några alternativ men jag tror att jag hade kunnat syssla med i princip vad som helst och tyckt att det var hyfsat roligt. Gärna kirurg, parterapeut eller sektledare.
Det är ju valår i år, tycker du att det är viktigt att som artist ta ställning?
- Som artist tar man ställning för att man har ett behov av att göra det och då gör man det genom konsten. Annars tycker jag inte alls det är viktigt, om ens önskvärt.
Till sist, nämn en 1) skiva 2) person 3) plats 4) årtionde som betytt mycket för dig som artist!
1) The Divine Comedy - Cassanova. 2) Min fru. 3) Göteborg. 4) Jämt skägg mellan 00-talet och 00-talet. 1800/2000.
Lyssna på singeln Nikotin, alkohol och jag här nedan!
 |
| Foto: Press |
Anders Nilsson har tidigare mest skrivit låtar till andra. Nu gör han musik under namnet Skogebrandt. Senaste singeln Tried är en lågmäld och vacker skapelse. Här nedan berättar Anders om uppväxten och musiken. Och så fick vi in film på ett hörn.
Du växte upp i byn Gällö, hur var din uppväxt där?
- Jag har många fina minnen från Gällö. Bland annat saknar jag närheten till naturen, med skog perfekt lämpad för orientering, samt det vackra läget vid Revsundssjön. I en omröstning i en lokaltidning 2015 utnämndes Gällö till “Jämtlands Twin Peaks”, förmodligen mycket tack vare sågverket och dess iögonfallande placering i utkanten av byn; det är dessutom en av ortens största arbetsplatser. Då jag är mer av en vård/skola/omsorg-kille, bejakade jag lärarbarnet i mig och jobbade i kommunens Kulturskola ett antal år på 2000-talet.
Hade du någon speciell roll när du växte upp?
- Jag har nog inte tänkt på det sättet, att man nödvändigtvis har en särskild “roll” som definierar en, men jag vill tro att jag spelade mig själv. Men visst, om skolgången var som i en stereotyp, amerikansk high school-film, var jag nog en av nördarna.
Minns du när musiken kom in i ditt liv för första gången?
- Först var det väl i hemmet, där det sjöngs en del barnsånger, Astrid Lindgren och annat som var gångbart under 1980-talet. Sedan började jag själv spela fiol i lågstadiet och på den vägen var det.
Du bor numera i Stockholm, längtar du någonsin tillbaka till Jämtland?
- I sommar har jag varit mycket i Östersund och fått min dos av efterlängtad lokalpatriotism. Jag trivs att vara i Jämtland och jobbar dessutom ofta på distans, vilket är en frihet jag värdesätter då jag periodvis kan vara ganska ombytlig och flexibel.
Om du skulle beskriva den kommande EP:n som en plats, vad är det för slags plats och hur mår människorna där?
- I så fall är det antingen en mindre ort, eller en storstad som främst befolkas av folk som kommer från mindre städer och byar. Människorna där mår som folk gör mest; det är upp och ned och tillvaron puttrar på. Ibland bryts det inrutade av något utöver det vanliga, men för det mesta handlar det om att hantera livets förgänglighet och mysterier.
Är det någon låt på EP:n som du känner lite extra för?
- Alla låtar har något som tilltalar och sticker ut, tycker jag nu när EP:n är klar. Annars, när jag är mitt i processen, blir jag lätt trött på mina egna låtar. Det brukar dock alltid vända till sist och jag kan betrakta verket som en fristående skapelse, redo att skickas ut i världen.
Blir det lite spelningar i höst också?
- Det lär bli någon spelning i samband med EP-releasen men utöver det vågar jag inte lova något. Målsättningen är dock att kliva ut ur studiogrottan och spela mer. I våras gjorde vi (jag och grymma slagverkaren Jesper Lagström) en liten live-premiär för att testa materialet, vilket gav mersmak.
Var kommer ditt artistnamn ifrån?
- Det är ett släktnamn som jag med stolthet använder som alias. Jag gillar hur namnet ser ut i skrift, lantligt och adligt på en och samma gång (åtminstone i mitt huvud). Enda nackdelen är att Google-sökningar ibland föreslår ordet “skogsbrand”.
Senaste singeln heter Tried, berätta om den!
- Texten är skriven av en av mina vapendragare, Fanny Mardirossian, och handlar om att inte skämmas för att satsa på sig själv. Som kuriosa kan nämnas att låten är inspelad helt utan “klick” och har inget givet tempo. Jag gjorde ett par-tre tagningar, där jag spelade piano och sjöng låten rakt igenom och sydde ihop de bästa delarna utifrån det. I vanliga fall brukar jag alltid spela in pianot först och sedan lägga sång, men det var roligt att på detta sätt närma sig det live-orienterade.
Var finner du mest inspiration?
- Från guldkorn i musikhistorien, samt filmer och tv-serier. Jag har ingen ambition att försöka vara cutting edge, så för mig är det naturligt att gå retro och hämta inspiration från de som banat väg för oss andra.
Du har mest skrivit till andra musiker innan, hur kommer det sig att du ville satsa på ett eget projekt nu?
- Även om detta inte är första gången jag sjunger i ett solo- eller artistprojekt, kände jag att jag verkligen ville grotta ned mig i mitt eget skapande, en gång för alla. Det krävdes en del eftertanke då det var lättare sagt än gjort att komma underfund med hur jag ville ha det. Jag insåg till sist att jag ska göra musik jag bottnar i och inte försöka tävla med någon annan än mig själv. Sedan har jag fått ovärderlig hjälp på vägen, dels från de jag har skrivit med, dels tidigare nämnda Jesper som jag har spelat med genom åren.
Du är även filmkritiker, om du nämner tre filmer som förändrat något hos dig, vilka skulle det bli?
- Precis, ibland skriver jag i egenskap av skribent eller kritiker. Det är svårt att välja bland många starka titlar, men spontant kommer jag att tänka på coming of age-berättelsen Stand by Me (1986), som håller än idag. Oliver Stones JFK (1991) är konspiratorisk men jag är ett fan av filmer som handlar om sökandet efter sanning och rättvisa; det gäller även filmer som The Insider (1999), där Al Pacino spelar den legendariske CBS 60 Minutes-producenten Lowell Bergman.
Har förstått att du gillar David Lynch, vad tyckte du om tredje säsongen av Twin Peaks?
- Nog för att jag gillar makligt tempo, men säsong tre var tålamodskrävande, på gränsen till plågsamt långsam. Jag respekterar vad David Lynch ville göra men ska inte sticka under stol med att jag blev lite besviken. Jag vill dock framhålla avsnitt åtta, som bjöd på utmärkt, skruvad skräck och var i stort sett som en fristående tevefilm. Det avsnittet får högsta betyg och jag skulle gladeligen se om det.
2010 drog du och en vän ut på en road trip genom USA, vad minns du bäst från den resan?
- Japp, vi är jämnåriga och firade vårt 30-årskrisande genom att göra en kust till kust-resa i USA. Bland många höjdpunkter var när vi hittade en location från True Blood, ett litet blått hus som syns i seriens vinjett, beläget vid ett träsk i Louisiana. Ägaren var biodlare och skrämde upp oss när han berättade att det inte var helt ovanligt att alligatorer kunde få för sig att kravla upp på tomten...
Är det något du längtar efter att göra igen?
- Verkligen! Vi får se om det blir en favorit i repris när vi båda fyller 40...
Till sist, vad stör du dig mest på respektive älskar mest i flödet på sociala medier?
- Jag älskar när folk debatterar och triggar gärna igång diskussioner mellan personer som inte känner varandra. Jag stör mig mest på faktaresistens, intellektuell ohederlighet och bristande källkritik.
Lyssna på Skogebrandts senaste singel här nedan!
