 |
| Foto: Charles Ludvig Sjölander |
Violet Cheri är ett band med hjärtat på utsidan. Stockholmsbandet har nyligen släppt singeln I'll always be alone där melodisk pop och vemod möts i en fin blandning. Här nedan berättar sångaren Daniel Hoff om bandet, drömmar och om att lämna ut sig själv.
Hur skulle ni beskriva er själva?
- Kaos! Nej, men... Violet Cheri är väl ett band som låter hjärtat säga sitt. Texterna är ju rätt dystra. Det finns en grundläggande leda där. En slags hopplöshet som genomsyrar alla texter. Det är inget jag söker mig till, det bara blir så. Musiken däremot, har mycket mer variation tycker jag. Den kan låta gullig, på gränsen till barnslig ibland, men den kontrasten är hela grejen. Det blir mer intressant när man inte är inramad i ett visst "sound", där man hela tiden måste låta på ett visst sätt bara för att. Jag tycker vi har en väldig frihet i vår musik som kanske inte alla har.
Hur träffades ni?
- Jag träffade Melker (trummor) på Emmabodafestivalen 2013. Vi var dom enda iklädda svart kostym trots 30-gradigt väder. Kimie (gitarr) var gammal vän med Melker, så när vi drog igång bandet hängde han med på något rep och blev kvar. Simon (gitarr) tror jag att jag tog kontakt med över Facebook och bara "Hej! Jag har ett band. Vill du vara med?”. Robin (bas) var sista pusselbiten. Han kom fram efter ett gig vi hade och var väldigt imponerad. Vi hade visserligen redan en basist då, men vi ville åt olika håll med bandet så det fungerade inte. Robin tog över på bas i augusti 2017.
När blev det allvar med musiken?
- Det har alltid varit allvar med musiken. Jag har ju skrivit låtar i kanske tio år, men det var väl först 2015 som Violet Cheri hade en uppsättning som jag kände mig trygg i och vågade öppna upp mig helt för. Visst, nu 2017 är det bättre än någonsin. Vi har aldrig låtit så här bra och vi är bästa vänner. Det är alltid kul att ses.
Berätta om singeln I’ll always be alone!
- Det är en låt vars text är väldigt gammal, men som jag aldrig har varit i form att spela in. Jag skrev den efter att jag och min dåvarande tjej hade gått skilda vägar och jag gick ner mig totalt. Låten handlar ju uppenbart om ensamheten efter ett "break-up", men det som inte många vet är att det handlar om en självvald ensamhet. Jag kunde inte se någon morgondag just då och levde ett väldigt självdestruktivt liv. Jag isolerade mig medvetet från omvärlden för jag kunde inte se mig själv lycklig igen med någon annan. Jag ser ju nu i efterhand hur extremt det var att acceptera ett sådant öde i 20-årsåldern, men det var så det kändes och därför existerar I'll Always Be Alone.
Hur går det till när ni snickrar ihop en låt?
- Någon sade en gång att jag oftast skissar själva mallen till låtarna, men att vi färglägger den tillsammans. Det tycker jag är en rätt bra beskrivning.
Hade ni en tydlig bild av hur ni ville att bandet skulle låta när ni startade?
- Jag har alltid älskat pop, men att Violet Cheri låter som det låter är nog mycket av en slump faktiskt. Visst, det har alltid funnits en idé bakom allt, men slingor och annat utmärkande i musiken kommer i grund och botten från min okunskap i musikteori. Jag menar, jag kan komma till replokalen och visa något jag kommit på hemma, och de andra bara tittar på varandra och säger "alltså ‘it makes no sense’ att den slingan kommer in där! Det är inte ens rätt taktart". Hade jag inte haft de andra i bandet så skulle det aldrig fungera. De är så mycket mer insatta. Musikaliskt alltså. Jag må komma med grundidén till låtarna men jag är sjukt självkritisk och har svårt att tro på mig själv om inte de andra säger att det jag gjort är bra.
Vad har ni för drömmar med musiken?
- Det absolut bästa som skulle kunna hända är väl att kunna leva på musiken. Det är nog alla musikers största dröm, men det är väl inget vi direkt strävar efter. Vi vill finnas där för andra så som band i vår ungdom fanns där för oss i svåra tider. Det är något värt mer än pengar enligt oss.
Vad tycker ni att en bra låttext inte får sakna?
- Det har jag ingen aning om. Vad är en bra låttext egentligen? Är den bra för att den innehåller stora ord? Metaforer eller ens rim? Enligt mig ska den berätta något som författaren tycker är viktigt. Om du känner att texten är bra, då är det så.
Du, Daniel, skriver bandets texter, som är ganska utlämnande och personliga. Finns det något du känner att du inte skulle kunna skriva om?
- Nja, inte direkt. Det är hela grejen med Violet Cheri. Att ta upp ämnen som är jobbiga, för jag tycker att mycket musik idag verkar fokusera mer på själva utförandet av musiken än anledningen till varför musiken existerar. Hade vi börjat censurera oss själva skulle vi inte vara samma band. Violet Cheri är vår fristad. Det är den enda platsen där vi får göra exakt som vi vill och ingen kan säga ett skit om det.
Du har tidigare berättat att du kände dig utsatt som barn, hur har din uppväxt präglat dig som person?
- Det har gjort mig väldigt cynisk tror jag. Det är nog en rätt naturlig reaktion egentligen, men det har ställt till en massa i mitt privatliv.
Vad vill ni ge, när ni står på scen?
- Vi vill ge en show som man inte glömmer bort i första taget. Det finns så många band och artister som är totalt ointressanta live, där skiljer vi oss otroligt mycket från mängden tycker jag. När vi spelar finns ingenting annat än oss själva och vi blir ett med musiken. Visst, det blir oftast väldigt stökigt när vi är ute och spelar, jag har lätt att tappa kontrollen och saker och ting går oftast sönder. Folk kan ju säkert tycka att vi beter oss väldigt oseriöst, men vi tycker tvärtom. Våra låtar handlar om väldigt personliga saker och det är klart att det gör ont att tänka på. På ett sätt fungerar bandet som en terapi för mig då jag kan ventilera mina demoner på scen, men på samma gång kommer man aldrig ifrån dem när man hela tiden sjunger om dem. Men om man inte vågar blotta sitt hjärta när man gör känslosam musik, vad gör man då ens musik för?
Ni bor alla i Stockholm, vad gillar ni mest med stan?
- Vi är väl rätt mycket outsiders men vi älskar Stockholm, dock är det rätt deppigt med musikscenen. Känslan är att man i princip ska vara glad ifall man slipper betala för att spela live. Det finns för få bra spelställen i förhållande till band, och de flesta uppskattar inte livemusik på samma sätt som i många andra städer.
Vad tycker ni om att göra utöver musiken?
- Bandet tar väldigt mycket energi, så om vi ses utanför Violet Cheri brukar vi försöka tänka på annat. Vi brukar hänga på Hemma Hos Fanny, Popklubb, eller Panda 2.0 när dom väl har klubbar. Annars ses vi väl bara över några öl på Spisen i Svedmyra eller gamla Dovas på Hornsgatan.
Er sista spelning i år blev på Scalateatern. Hur var spelningen?
- Det var en bra kväll, vi var nöjda. Det är alltid kul att gigga med Pelle Adlén och det var en skön lokal med många fina människor. Jag råkade langa ett mickstativ på en i publiken, men han tog det bra!
Snart nytt år, vad hoppas ni på av 2018?
- Vi vill ut från stan, spela mer! Några krokar är ute och vi har snackat lite med Pelle och hans band om att åka runt lite ihop, vi får se vad som händer. Vi har massvis med grymma låtar så det vore kul att spela in mer, men då ska det ske med rätt personer i rätt studio. Vi går ju in för det här 100% och då vill vi att det vi gör ska spegla det. Detta är bara början för Violet Cheri!
Lyssna på I'll always be alone här nedan!
