 |
| Foto: Kristoffer Hedberg |
Samuel Järpvik har släppt två singlar under namnet Järpvik med ett album påväg. Det är ren och skär popmusik. Här nedan berättar han bland annat om hur han kom i kontakt med musiken och hur en bäst lagar ett krossat hjärta.
Hur var uppväxten i Vänersborg och varför flyttade du till Göteborg?
- Jag har haft en fin uppväxt tillsammans med mina tre äldre bröder. Musik har alltid varit extremt närvarande i huset där vi växte upp. Ifrån rummen dånade det musik konstant. Ur äldsta brorsans rum ekade Bob Dylan och Kjell Höglund, mellanbrorsan matade Joy Division och Smiths och han som är närmst mig introducerade mig för MC5 och Radio Bridman. Det var den sistnämnda brorsan som tvingade med mig på en Division of Laura Lee-konsert när jag gick i 6:an. Några månader senare spelade jag i mitt första band Commando.
- Jag har alltid älskat Vänersborg men det blev lite ensamt att bo där till slut. Alla drar efter gymnasiet, men jag blev ändå kvar några år till. Till slut var det som om hela umgängeskretsen fanns i Göteborg, så jag hakade på.
Du har tidigare spelat i band, vad tycker du om att nu vara soloartist?
- Det är för och nackdelar. Det var inte riktigt nått jag valde utan det bara blev. Jag hade massa låtar på svenska i min dator helt plötsligt och de kändes lite för personliga för att ta med till något band. Jag bokade en studio och hade egentligen inga större planer till en början...
- Att vara soloartist är ganska slitsamt har jag märkt. I alla fall om man är på den nivån som jag är på. Det är väldigt mycket mail, samtal och tjat. Det kan ta musten ur skrivandet. Men fördelen är att man är chef och har sista ordet i allt kreativt.
Hur skulle du beskriva din musik för någon som inte lyssnat? Vad vill du förmedla till lyssnaren?
- Nån typ utav popmusik är det ju. Alla verkar ju tycka att det låter som Kent. Det var jag inte riktigt med på, jag har aldrig varit något fan.
- Jag skriver musik för att jag har någon inre kraft som trycker fram det. Vill nån lyssna på mina historier så är det ju jätteroligt. Tidigare när man sjöng på engelska var texterna inte lika noga, nu är det ett jävla pyssel...
Vad lyssnar du själv på för musik?
- Nick Cave, John Holm och Bob Hund är några exempel. Är faktiskt väldigt bred, men det är tre artister som jag älskar.
Vad kan du berätta om singeln Håll mig hårt i handen?
- Det är en melodi som handlar om en kort romans. Joel Eriksson som producerade den hade en stark idé om att försöka få in lite Jonathan Johansson-influenser, det blev väldigt bra!
När släpps fullängds-albumet?
- Det är faktiskt inte riktigt klart än, den ligger på Welfare Sounds dator, 90 % färdigt. Tror det blir till hösten. Blir en EP i vår! Ska bli väldigt roligt att få dela med mig av fler låtar!
Du spelar på Pustervik på fredag tillsammans med Mira Aasma. Har du några fina minnen från Pustervik?
- Ja, det ska bli skitroligt! Första gången jag spelar där faktiskt. Jag har varit otroligt mycket på Pustervik. Det finaste minnet jag kom på såhär direkt var nog när jag och Bob Hund stod och hutta pepparrotssprit ihop en sen natt.
Om du skulle få anordna en egen festival, vad skulle känneteckna den?
- En eftertänksam ton skulle jag säga. Tror de som kommer med festivalstövlar hade blivit besvikna. Folk hade gått hem lite ledsnare än när de kom.
Vad är dina bästa knep för att laga ett brustet hjärta?
- Häng med dina vänner och familj på allt du blir medbjuden på. Om folk inte bjuder in dig, bjud in dig själv.
Lyssna på den Jonathan Johansson-influerade singeln här nedan.
Hur var uppväxten i Vänersborg och varför flyttade du till Göteborg?
- Jag har haft en fin uppväxt tillsammans med mina tre äldre bröder. Musik har alltid varit extremt närvarande i huset där vi växte upp. Ifrån rummen dånade det musik konstant. Ur äldsta brorsans rum ekade Bob Dylan och Kjell Höglund, mellanbrorsan matade Joy Division och Smiths och han som är närmst mig introducerade mig för MC5 och Radio Bridman. Det var den sistnämnda brorsan som tvingade med mig på en Division of Laura Lee-konsert när jag gick i 6:an. Några månader senare spelade jag i mitt första band Commando.
- Jag har alltid älskat Vänersborg men det blev lite ensamt att bo där till slut. Alla drar efter gymnasiet, men jag blev ändå kvar några år till. Till slut var det som om hela umgängeskretsen fanns i Göteborg, så jag hakade på.
Du har tidigare spelat i band, vad tycker du om att nu vara soloartist?
- Det är för och nackdelar. Det var inte riktigt nått jag valde utan det bara blev. Jag hade massa låtar på svenska i min dator helt plötsligt och de kändes lite för personliga för att ta med till något band. Jag bokade en studio och hade egentligen inga större planer till en början...
- Att vara soloartist är ganska slitsamt har jag märkt. I alla fall om man är på den nivån som jag är på. Det är väldigt mycket mail, samtal och tjat. Det kan ta musten ur skrivandet. Men fördelen är att man är chef och har sista ordet i allt kreativt.
Hur skulle du beskriva din musik för någon som inte lyssnat? Vad vill du förmedla till lyssnaren?
- Nån typ utav popmusik är det ju. Alla verkar ju tycka att det låter som Kent. Det var jag inte riktigt med på, jag har aldrig varit något fan.
- Jag skriver musik för att jag har någon inre kraft som trycker fram det. Vill nån lyssna på mina historier så är det ju jätteroligt. Tidigare när man sjöng på engelska var texterna inte lika noga, nu är det ett jävla pyssel...
Vad lyssnar du själv på för musik?
- Nick Cave, John Holm och Bob Hund är några exempel. Är faktiskt väldigt bred, men det är tre artister som jag älskar.
Vad kan du berätta om singeln Håll mig hårt i handen?
- Det är en melodi som handlar om en kort romans. Joel Eriksson som producerade den hade en stark idé om att försöka få in lite Jonathan Johansson-influenser, det blev väldigt bra!
När släpps fullängds-albumet?
- Det är faktiskt inte riktigt klart än, den ligger på Welfare Sounds dator, 90 % färdigt. Tror det blir till hösten. Blir en EP i vår! Ska bli väldigt roligt att få dela med mig av fler låtar!
Du spelar på Pustervik på fredag tillsammans med Mira Aasma. Har du några fina minnen från Pustervik?
- Ja, det ska bli skitroligt! Första gången jag spelar där faktiskt. Jag har varit otroligt mycket på Pustervik. Det finaste minnet jag kom på såhär direkt var nog när jag och Bob Hund stod och hutta pepparrotssprit ihop en sen natt.
Om du skulle få anordna en egen festival, vad skulle känneteckna den?
- En eftertänksam ton skulle jag säga. Tror de som kommer med festivalstövlar hade blivit besvikna. Folk hade gått hem lite ledsnare än när de kom.
Vad är dina bästa knep för att laga ett brustet hjärta?
- Häng med dina vänner och familj på allt du blir medbjuden på. Om folk inte bjuder in dig, bjud in dig själv.
Lyssna på den Jonathan Johansson-influerade singeln här nedan.
