Ett år efter att Liv Strömquists serie Kunskapens frukt släpptes sätts föreställningen med samma namn upp på Borås Stadsteater. Jag läste boken så fort den kom ut och jag tyckte verkligen om den. En viktig bok som borde ha köpts in på alla skolor vid det här laget. Lilla scenen är fullsatt på stadsteatern och vi bjuds på en historisk resa om vulvan, orgasm och mens ur ett feministiskt och samhälleligt perspektiv. Efter knappt 1,5 timme verkar hela publiken ha blivit lyckligt sexualupplysta. Mycket tack vare att trion Elin Bornell, Anna Harling och Peter Lorentzon fungerar så bra ihop och är så samspelta. Några darriga premiärnerver märks inte alls. Ibland blir det i mitt tycke lite väl stimmigt och rörigt, men överlag är föreställningen både en förlösande skratt- och sexualupplysningsstund. Trion dansar, sjunger och upplyser. Underhållning och undervisning på samma gång.
Samtidigt påminns vi om det tragiska i att mängder av män varit så destruktivt intresserade av vulvan samtidigt som bärarna blivit och fortfarande blir förtryckta. Samhället förtjänar mängder av örfilar för detta, minst. Vi får bland annat lära oss att cornflakesuppfinnaren John Harvey Kellogg lanserade en metod som gick ut på att applicera frätande syra på klitoris, vilket naturligtvis förhindrade sexuell upphetsning. Föreställningen är en viktig historia om hur förtryck av kvinnor och synen på sex har gått hand i hand.
Förhoppningsvis når Kunskapens frukt även de som verkligen behöver se den, de som fortfarande försvarar normen istället för att krossa den.
Läs mer om Kunskapens frukt här.
