Att förändra världen kräver att en förändrar sig själv

Att få livet och ekonomin att gå runt är sällan samma sak, vilket gör att vi ofta måste prioritera bort saker vi vill göra, saker vi mår bra av för saker vi måste göra. En ses som en förlorare om en är hemma med sina barn, som om det är belastningar vi skaffar. Vi stressar så mycket och jobbar så mycket att vi inte hinner med att vårda relationer och än mindre oss själva. Vi förväntas samtidigt att jobba ännu mer så att vi kan tjäna ännu mer pengar så att vi kan köpa ännu fler prylar. 40 timmars arbetsvecka ses som en naturlag trots att företagen ständigt effektiviserar och automatiserar bort arbetskraft. Jobb ersätts med digital teknik, ändå ska sysselsättningen öka. Därför behöver vi minska arbetstiden och dela på jobben, men få politiker tar upp detta. Fler och fler arbeten blir överflödiga, samtidigt ska vi få folk att jobba allt mer. Det låter inte rimligt och det är det förstås inte heller. 

Samtidigt uppmanas vi att konsumera mer, allting ska hela tiden bli mer. Det är som om jorden hela tiden ska anpassas efter våra begär, när vi istället borde se till jordens behov. Ett samhälle har växt fram där det viktigaste är att köpa och äga, när det viktigaste egentligen är att vara, känna och leva. Hur kan vi tro att en natur som förbyts till avfall och konsumtion av allt fler prylar, som förväntas täppa igen våra tomrum, är utveckling? 

Vi kan stoppa trängselskatten i Göteborg med argument som andas kortsiktighet och egoism snarare än något annat, vi kan fortsätta att byta ut fullt fungerande varor bara för att nytt inger status, vi kan fortsätta att arbeta minst 40 timmar i veckan medan jobbtillfällena blir färre och färre, vi kan fortsätta att köra lika mycket bil och klaga på att bensinskatten höjs trots att vi kommer nå peak oil inom några år, och vid den tiden, om vi inte har växlat över från fossila bränslen, kommer oljan vara så dyr att väldigt få kommer ha råd att köra bil. Men om vi fortsätter på det här sättet, hur kommer kommande generationer att ha det? Det tycker jag att alla som skaffar barn ska fundera över. Är det goda livet bara för dig eller ska kommande generationer också ha rätt till det goda livet? 

Det är många som pratar om att de vill förändra världen, men hur många är egentligen beredda på att förändra sig själva? Om vi inte förändrar vårt eget sätt att tänka och vara kommer vi aldrig förändra världen i stort. För mig måste vårt samhälle vara ett där vi inte sätter ett pris på allting, men ser värdet i allting, ser ett större värde i relationer än i att vi ska stressa så mycket, arbeta så mycket att vi inte har tid för dem. Det är dags att vi ser sambandet mellan att vi blir allt mer stressade, allt ensammare och får en allt mer utmattad planet. Vi behöver tänka om och förändra oss själva. Det finns en annan väg och den tar sin början i tanken.