tisdag 21 januari 2014

Ensamma sociala medier


De flesta yngre än 40 sitter med telefonen i handen på bussen. Jag gör själv samma sak. När en inte har någonting att göra så tar en fram telefonen. Ensamheten som kopplar upp sig är inte längre ensam, men kommer vi varandra närmare eller dras vi allt längre bort? Till slut handlar allt om bekräftelse, men det är inget i livet som går ut på att få så många gillamarkeringar på Facebook som möjligt. Det är kul att bli retweetad på Twitter och att få många följare men i längden är det ganska irrelevant. Visst kan en använda exempelvis Twitter och Facebook som ett sätt att förändra världen, bolla tankar med någon och skapa något nytt, något hållbart. Däremot funderar jag på om sociala medier ökar ens sociala engagemang eller om de krymper det? Engagerar vi oss eller gillar vi saker och känner bara med det att vi dragit vårt strå, varit med som en del i kampen? 

För ett tag sedan så gjorde jag en undersökning om sociala medier. Det framgick att många tar bort sin statusuppdatering på Facebook om ingen gillar den och att många har ångest över att ha få vänner på Facebook. En skrev ”Jag brukar fråga om någon vill hitta på något, men ingen svarar på det. Efter ett tag tar jag bort frågan, för att jag skäms så mycket.” En annan skrev ”Jag skäms så mycket över att bara ha 200 vänner på Facebook. Jag har sett de som har över 500. Jag har valt att dölja min vännerlista så att ingen ser hur få vänner jag har.” Det är problematiskt när sociala medier till så stor del handlar om att jämföra sig med andra, vilket skapar ett behov av bekräftelse, och så fortsätter det bara. ”Jag skulle aldrig våga skapa ett evenemang, tänk om ingen skulle tacka ja?”, berättade en annan. Vi har varandra på listor, men hur väl ser vi varandra? Försvinner blodet med det digitala? Försvinner känslorna? Kan det digitala någonsin fullt ut tillfredsställa ens sociala behov?


En annan sak som råder på sociala medier är samma flockmentalitet som råder i det verkliga livet. Användare är mer benägna att gilla och lyfta fram inlägg som redan har fått många positiva röster. En person berättade att hen ibland drar sig för att gilla inlägg som ingen annan har gillat innan. Vi styrs av vad andra tycker, vad vi tror att andra kommer tycka. Nu har exempelvis Facebook kanske inte ändrat så mycket av hur vi fungerar, men vi har fler att granska ända in i det digitala skelettet och fler som granskar oss när vi gillar, delar, lägger upp och fyller år. Sociala medier är självklart inte enbart något dåligt. Det är mer nyanserat än så. Däremot är det viktigt att se problemet i att må dåligt över att inte få gillamarkeringar och den där bekräftelsen, att någon ser en. Det digitala ögat väger inte nödvändigtvis lika starkt som någon som verkligen ser en. Sociala medier kan dölja ens ensamhet för andra, men de kan också göra den mer tydlig för oss själva.

Det finns undersökningar som visar att vi kollar våra mobiler i genomsnitt 150 gånger per dag. Vad söker vi och vad är det vi saknar? Kontakt. Till hur stor del kan vi digitaliseras? Vårt kontaktnät, våra sätt att uttrycka oss. Jag vet inte om vi kommer varandra närmare. Vi kan verka närmare, men jag tror att avståndet på många sätt växer. Den uppkopplade ensamheten. Insidan jämförs med andras fasad utåt. Vad säger vår inre röst? ”Är du ensam, du har ju 200 vänner på Facebook”, sa de på Socialkontoret till en person som kom in. Vad är siffror utan kontakt? Sociala medier kan dölja ens ensamhet för andra, men de kan också göra den mer tydlig för oss själva.

7 kommentarer:

  1. Du har verkligen fattat! Bra skrivet! Tack!

    SvaraRadera
  2. Mycket intressant inlägg. Har själv tänkt och funderat endel kring just detta med sociala medier. De debatter, inlägg och funderingar som jag ser kring detta har gärna samma vinkling som du ger och visst är det en baksida som är värd att beakta och hitta väfar för att motverka. Jag skulle ändå vilja hävda att sociala medier och digital kommunikation ger mig personligen ett rikare socialt liv. Tex kan jag via sociala medier "möta människor på Ica" fast de bor kvar i en stad jag lämnat. Jag kan få en glimt av mina kusiners vardag som jag utan sociala medier aldrig hade haft. Vi träffas face to face också men jag har större möjligheter att vara med på ett hörn utan telefonkontakt (eftersom jag lider av lätt telefonfobi). Sedan kan detta självfallet även analyseras ur synvinkeln att jag därmed lättare kan fly från att tala i telefonen men av erfarenhet från mitt eget liv innan de sociala medierna så är jag övertygad om att i just dessa kontakter kan jag ha dem mer närvarande i mitt liv än vad jag hade haft annars. Så sociala medier kan även ge oss en social närvaro och ett stöd i livet från människor som det annars hade varit svårt att få. Däremot anser jag att det är viktigt att såväl som i alla andra situationer och för andra verktyg är viktigt med medvetenhet, ballans och acceptans. Dvs som exempel att det är lika ok att ringa en vän som att lämna ett meddelande på Facebook. Att antalet likes inte är det som avgör om ett inlägg får finnas eller inte. Inlägget i sig är det viktiga!! Sedan kan jag själv uppleva det som värre att jag i en muntlug kommunikation i en grupp lämnar ett bidrag och möts av ignorans eller att ingen reagerar på eller förstår det jag säger (du vet när en säger något och därefter sitter som ett frågetecken där alla tankar i huvudet kretsar kring frågan sa jag något dumt nu, vad i det jag sa Var fel och hur skulle jag ha uttryckt mig annorlunda?) än om jag skriver ett inlägg på fb och ingen gillar. Men jag förstår ändå synvinkeln och tycker det är viktigt, intressant och tänkvärt. Jag tror aldrig att sociala medier och irl möten kan ersätta varandra, men rätt använt kan de komplettera varandra på ett bra socialt, medmänskligt och berikande sätt. Det är lätt att överkonsumera på ett slentrianmässigt sätt, där tror jag mer det handlar om hastigheten i sammhället, tristess och överkonsumtion och ibland kanske kontakt. Vi har inte ro att sitta och titta ut genom fönstret. Det ständiga bruset överallt kanske gjort oss mer rädda för tystnad, det blir för människan ovant och otryggt att det inte hela tiden händer något. Lite osammanhängande tankar från mig i ett ämne som helt uppenbart engagerade mig :) Tack Oscar för att du fick ur mig lite åsikter ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar, Sara! Håller med om att sociala medier kan ge en ett rikare socialt liv. Gillar dock inte hetsjakten på "likes". Men absolut finns det mycket positivt med sociala medier också. Och även jag tror att rätt använt så kan verkliga möten och möten på internet komplettera varandra på ett väldigt bra sätt. Dock är det även viktigt att se farorna i det, att lägga så enorm vikt att alla ska gilla ens bilder, ens uppdateringar och få ångest när ingen gör det. Nu kanske problemet dock ligger djupare än Facebook i sig (förmodligen). Samhället ändras ju hela tiden, kanske inte alltid till det bättre, men en får för försöka skapa möjligheter i alla ändringar, för precis som det nya skapar svårigheter och ändrar på saker vi har vant oss vid, så skapar det även möjligheter. Som du säger så kan en lättare ha kontakt med folk från ens gamla hemstad och släkt som bor långt bort osv. Tror själv att det vore bra om vi alla kopplade av lite och inte söker efter det där ständiga bruset, utan försöker stänga av det ett tag. :) Kul att frågan engagerade dig! :) Oskar

      Radera
  3. Mycket tänkvärt. Jag gillar att FB gör det möjligt att hålla kontakt med människor jag annars antagligen hade tappat kontakten med för att de bor långt borta. Det gör också att släktingar som bor långt bort får lite bättre möjlighet att följa vårt barns utveckling när de inte kan träffas så ofta. Där kan också vara en plats att sprida artiklar och information som man tycker är intressant eller viktig. Det som är trist är att det ofta är "tramset" som får mer uppmärksamhet än det viktiga.

    Jag är dessutom gärna lite "käringen mot strömmen", för om jag ser att någons status eller bild redan fått typ 30 gilla brukar jag strunta i att gilla själv, för jag tänker att den redan fått så mycket uppmärksamhet ändå. Vet inte vad det säger om mig...? ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar, Helena! Håller med om fördelarna du nämner! Sen är det så klart viktigt även se till de negativa aspekterna, men det handlar väl, så som mycket annat, om balans mellan lagom och för mycket. Intressant det andra du nämner, att du struntar i att gilla sånt som redan fått mycket likes. Det bryter som sagt lite mot de som hade svarat i undersökningen :) Oskar

      Radera
  4. Jag har en öppen fb-sida så jag är vän med hela världen

    SvaraRadera