tisdag 25 september 2012

Man får försöka hålla dagarna flytande

Man vet aldrig vad som väntar på andra sidan någon. Kanske återstår bara mörker, kanske blir man översvämmad av ljus som tränger sig in och ut ur kroppen, in genom någon annans. Man vet inte om det är ljus eller mörker som man sätter ner foten i, det enda man vet är att det är en plats där ens röst får leta efter nya ord, där armarna får leta efter en annan mittpunkt. Där man hittar en låt som man vet att hon kommer älska men man vet också att man inte kan skicka den till henne. Man hittar en plats man vill visa men man kommer aldrig kunna visa upp den.

En vän frågade mig en gång vad man gör när orden tar slut, när det inte hjälper att gräva efter dem i flera timmar, för det enda öronen och händerna fylls med är tomhet. Den kan man varken tala eller tiga sig ur, den kommer bara stiga tills den täcker hela kroppen. Har man ingenting att säga till den man säger sig älska så är det inte orden som är slut, utan munnen, hjärtat, magen, kroppen. Det svåraste är de fall då man har ena foten kvar i det förflutna och den andra längre fram. Då kommer en del av en över det, medan en annan står kvar och stampar, tills det bildats en djup grop, där man kan bli kvar en lång tid. Det är viktigt att komma över med hela kroppen, oavsett hur gärna man egentligen vill vara kvar. Vissa gråter bort fyra näsdukar, andra fyra händer. Händerna skyddar inte, de samlar bara upp tills de också så småningom tynar bort.

 När munnen tar slut ska man inte försöka kämpa ur sig orden, det är så lätt att ord kommer ur munnen, men inget språk, inget som skapar en dialog. Då är det dags att gå, för de orden som finns kvar efteråt menar kanske inget illa men de gör illa. 

Det är viktigt att så länge man är tillsammans hålla nuet inom varandra, inte låta det rinna ut och blandas med sådant som hände förr. Tänka att nu får du ligga och hålla om henne, nu får du ligga så nära att dina läppar börjar under hennes näsa, och inte tänka på att i morgon kanske du inte får det - aldrig igen. För alltid varar ibland i flera år, ibland i bara några månader. Man får försöka hålla dagarna flytande oavsett.

1 kommentar: