tisdag 13 september 2011

Någon form av masochism


Den tyska darkwavegruppen In My Rosary bildades 1992, av musikern Ralf Jesek och fotografen Dirk Lakomy. Första skivan släpptes året därpå. Sedan dess har bandet släppt ett tiotal album, varav det senaste, Retro (Syborg Music), släpptes sommaren 2010. In My Rosary ville tillbaka till grunderna med Retro, och skivan gästas av bland annat Sara Noxx och Martin Von Arndt. Med akustiska gitarrer som möter elektronisk kyla är det som om In My Rosary hela tiden fördjupar och fortsätter på det som måste bli skrivet. Som om deras musik skapas i samförstånd med en hemlighet - den att en låt aldrig måste ta slut. Jag bad sångaren Ralf Jesek berätta om hans viktigaste influenser. 

A Strange Day med The Cure
- En av mina absoluta favoriter, och kanske den låten som fick mig att börja skriva låtar på det sättet som jag gör. Den kanske verkar simpel till en början, men den är full av små detaljer som verkligen fångar ens själ. Om man är mottaglig för det, så klart. Jag kommer antagligen sluta göra musik den dagen jag skriver en sådan kraftfull låt som A Strange Day.  

The Puppet Master med Paul Roland
 
- Den första låten jag hörde av Paul Roland. Det är fantastiskt att vi nu är goda vänner. Vi spelade in en cover på ”The Puppet Master” till vårt album 15, där Paul sjunger i refrängen. Jag är ett stort fan av Paul och det var han som inspirerade mig att använda en akustisk gitarr som grund i mina låtar.

Please Remember Me med Skin
 
- Den här låten har den lite sorgsna stämning som jag alltid själv vill skapa med mina låtar. Det är otroligt vacker sorg. Intim, diskret och avskalad. 

Diminished Responsibility med Fad Gadget
 
- Den här låten är symbolisk för Frank Tovey. Enligt mig var han en av de mest kreativa och underskattade artisterna någonsin (tillsammans med Wire). Han provade en massa olika stilar, ändå lät han alltid egen. Han var verkligen äkta. Hans mod att variera sig och hans sätt att skapa musik har alltid varit en stor inspirationskälla för mig. 

Dance Macabre med The Faint 
- Jag är inte säker på att de fortfarande existerar, men The Faint är ett lite nyare band som jag verkligen tycker om. Deras blandning av electro, new wave, pop och indierock är något jag själv skulle älska att skriva. Dömt att misslyckas, jag vet! Jag lyssnar dock på The Faint varje gång jag är i studion. Kanske någon form av masochism?

Du kan köpa In My Rosarys senaste skiva Retro på bland annat CDON.