Läste på Bokmässan i Göteborg idag. Det gick helt okej. Främst beror det nog på det stödet som jag fick. Jag läste fyra dikter och började med att prata om hur många människor nämner att ord och olika slags handlingar är de finaste kärleksförklaringarna man kan få av någon, men att det egentligen är människan i sig som är den finaste kärleksförklaringen. Det är det min bok, Vakentimmar, på många sätt handlar om. Värt att tänka på nu när hatet mot andra människor sprider sig genom samhället och människors kroppar. Låt det rinna ut.
