lördag 19 juni 2010

Att vara världens finaste problem


Hon brukade säga att hennes förhållande blivit sådär, när hon tog upp deras problem med honom svarade han tänk inte så mycket. När jag fick höra det tänkte jag att killar kanske, generellt sätt, är mer benägna att nöja sig. Fast det kanske inte är så bra i relationen. Hellre än att ta itu med de problem som finns ignorerar de problemen och fortsätter som det alltid varit, eftersom att de är trygga i det, medan kvinnor tänker mer på relationen och lättare ifrågasätter. Därför är det bra om båda vill kommunicera och förändra och ta itu med de brister som faktiskt finns, innan det är för sent. Vissa samtal behöver man ta för att utveckla relationen, problem löser sig sällan självmant.

När hennes pojkvän kom hem från jobbet satte han sig ofta direkt i soffan, satte på tv:n, klappade henne på rumpan och sa fan, älskling, vad bra vi har det, fast veckan hade varit kantad av problem. Han hade porrsurfat hellre än somnat samtidigt som henne, hushållet hade blivit ett andra heltidsjobb, fast utan lön, mer än en klapp på rumpan då och vad bra vi har det!

Problemet blir att många ser för nöjt på det dem har, istället för att göra det man har till en stabil grund som man senare kan utveckla så blir det man har, så länge det fungerar okej, både ytan och djupet. När det tog slut sa han vi som hade det så bra och han hade blivit både chockad och ledsen och då hade hon under ganska så lång tid försökt att diskutera och ventilera hur hon kände och om sina önskemål. Han var van vid att maten alltid fanns på bordet när han kom hem, att det alltid var städat, att toalettpappret aldrig tog slut och att sängkläderna var rena, men han funderade aldrig på varför det var så, vem som gjorde allt jobb. Istället för att fundera på varför det var rent, hade ett rent hem istället blivit utsikten han hade vant sig vid.

Jag sa att jag skulle vilja ha ett jämställt förhållande, att den största jämställdhetsbonusen så klart är att båda könen får ut lika mycket av sina liv, att barnen får lika mycket pappa som mamma, att förhållanden inte ska grunda sig i om de är samkönade eller olikkönade, utan i om de är samkänslade eller inte och att respekt och kommunikation inte bara blir substantiv utan verb, alltså, något man gör istället för en sak som bara ligger där.

Man behöver inte ha svaren på alla frågor, det räcker väldigt långt med att våga ställa frågorna. Till slut behövs något annat, en filosofi som säger framåt, en som hyllar människans inre delar, och får oss att tro på oss själva, att vi kan förändra samhället och vårt sätt att hantera relationer, för det kan vi! Men jag förstår inte hur vi ska kunna förändra något om de enda som får visas upp är de som lever upp till idealen. Jag vill att skavanker, dåligt sex, dålig hy och felaktiga beslut också ska få plats. Jag vill ha den osminkade sanningen. Relationer är inte något som ska putsas för att sedan visas upp, ibland behöver man visa upp det som är mindre bra för att kunna analysera det och veta vad man ska göra härnäst.

Jag blir trött när en flyktig bekant säger jag skulle nog kunna knulla med vem som helst, bara för att det går, för om sex och relationer är något man bara har och gör med vem som helst, hur som helst, utan krav, så skulle man ju slippa tänka. Om allt bara handlade om sex, sådär som vissa säger att det gör, skulle allt vara så enkelt. Man skulle slippa tänka, slippa känna, inte ha några krav och alltid vara lycklig och vad är egentligen integritet värt?

Själv fortsätter jag drömma om att få somna bakom någon, med en arm om en annan människa, fast det har ju förstås egentligen inget med sex att göra. Jag vill få höra att min kropp är fantastisk, att min själ är fantastisk, att hela jag är den underbaraste som någonsin funnits i någons liv, vara en relation någon kan hantera, en hand som hjälper till, och inte släpper vid minsta problem.

6 kommentarer:

  1. Åh så fint och så sant. Det är så det ska vara. Tack för att du alltid delar med dig av dina fina och kloka tankar!

    SvaraRadera
  2. Jag har svårt att bestämma mig för om jag är för trött för att göra och känna annat, men aldrig någonsin har jag känt igen mig så mycket i en text. Som taget ur mitt eget liv, mina egna tankar, mina känslor. I bättre ord och i mer välstrukturerade meningar.
    Fantastiskt!

    SvaraRadera
  3. Dagens sanning. Det är synd att det ska vara så svårt att kommunicera med vissa bara, det är så komplicerat när det känns som man är den enda som vill göra det. Det känns lite så med relationer tycker jag, på något vis, att det kan vara bra att ifrågasätta vissa saker och som du säger, för att utveckla det man har. Det blir ju så lätt att allt bara läggs på hög och tornar upp sig till stora problem annars.

    Jag blev lite ledsen av att läsa det här, det känns så sorgligt men sen blir jag gladare av att höra allt smart du har att säga, som vanligt. Jag håller tummarna för fler och mer jämställda förhållanden helt enkelt. För övrigt har jag svårt att förstå hur någon kan välja flyktigt sex framför riktig närhet. Ja, massor av allmänna funderingar.
    Hoppas du har en fin dag där borta!

    SvaraRadera
  4. tack så mycket alla! jag tror kommunikation är det viktigaste, och att man inte bara vill prata, utan vill lyssna på den andra behov också, så man både respekterar och kanske kompromissar, eftersom man ändå alltid är fler än en i alla relationer, så kan inte bara en persons behov fyllas, uatn båda måste få lika stor del.
    och ja, jag har också svårt att förstå val av hellre flyktigt sex än närhet, men samtidigt verkar många leva hellre i kvantitet än kvalitet, tyvärr.
    själv är jag lite småsjuk just nu, men det blir väl bättre.
    ha en fin dag alla, en glad midsommar :)

    SvaraRadera
  5. Lomenár/Cecilia1 juli 2010 15:06

    Jag kan inte annat än att hålla med vad alla andra har sagt; det här är så otroligt sant... och så vackert skrivet!
    Jag känner igen mycket av det du skriver och blev positivt överraskad över att det faktiskt finns andra människor där ute som delar min uppfattning - byta partners som en annan byter underkläder är fullständigt obegripligt. Vad är det för mening med det? Tillfällig bekräftelse, men sen då?

    SvaraRadera
  6. cecilia: tack för din fina kommentar! jo, det handlar väl lite om kvantitet hellre än kvalitet, och det är sorgligt. vore bättre om de tänkte lite längre, ger säkert mer lycka också, men alla är väl olika, och tur är väl det, på något sätt. själv skulle jag aldrig bli lycklig av att byta ut människor hit och dit :)

    SvaraRadera