du har inte rest genom hela min kropp
men kanske är det inte heller något som du har behov av
min kropp vill känna rymden
men inte tomrummet
ofta gör man sig själv till ett tomrum
men ett tomrum mellan vad
livet och döden?
förlust och vinst?
mellan det som en gång var en värld
och det som inte längre är en?
för att veta vad jag skulle förlora
så måste jag veta vad jag har till att börja med
jag har två armar
två ben
fästa vid en kropp
ett språk
en värld jag inte vet vidden av
men det är inte mig själv och min kropp jag skulle förlora
det är någon annan
hur vet man om man får plats i en värld man inte vet vidden av?
kroppen väljer normalt att stöta bort det som är främmande
hur ska man då ställa sig
till att en annan människa försöker ta plats i en?
sträcker jag ut mitt liv och granskar det
vad finns då att minnas?
sträcker du ut ditt liv
kommer jag då att sträcka mig bortom ditt liv?
man kan aldrig utgå efter att saker
hände så som man minns dem
och ofta kan man minnas saker som inte hänt
glömma saker som man faktiskt upplevt
jag hade en barndom
men allt jag minns är detaljer
minnet är inget som är bestämt
det förflutna kan kastas in i ditt liv imorgon
framtiden kan vara det vi redan har gjort
jag vill inte känna mig som resa som redan är gjord
men är jag redan upptäckt och har fått ett namn
hur skulle jag kunna kalla mig något annat?
världen är din nya överkropp
alla resor bort och hem samlas i dig
jag försöker inte slita mig ut ur din kropp
och inte huggas ut som om du vore ett berg
jag försöker inte tvinga mig in i dina fingertoppar
som om jag vore ådror som behöver få plats i dig
jag försöker bara få dig att sträcka mig bortom ditt liv
