det är här mina känslor började
jag står bland det som älskas
det som kommer älskas
det som är din hud
och det är som är utanför den
det som är jag och det som jag önskar var jag
bland det som är nu och det som är sen
här blev känslorna till en berättelse
jag släppte in dig i det som var stängt
här står husen uppradade som öppna böcker
ska vi slå ihop dem och glömma var vi bor?
ska vi fortsätta göra ängar av regn
växa ut närmare varandra?
ska jag önska eller vara den som blir önskad?
du talar till mig
hur kan ljudet av en annan människa tysta allting annat?
du är insvept i mig
men jag är rädd att tiden ska ta slut här
att jag ska bli ett var och då
kanske borde jag inte leta med oro
utan försöka hitta med tillit
vill låta natthimlen rinna över oss
kanske borde jag känna med förnuft
men förnuftet trivs inte i fångenskap
så jag matar bröstet med din luft
och jag vill inte veta var tiden slutar
kanske är jag bara en tillfällig plats i en tillfällig värld
tillfällig mark som söker tillfälliga ben
ett tillfälligt hjärta i en tillfällig kropp
jag är rädd för att kärleken ska flyta tryggt framåt
för att helt plötsligt stelna
jag löses hellre upp i din kropp
flyter hellre omkring i dina blodomlopp än blir förstelnad
det är kväll och morgon samtidigt
vintergatan ligger som en promenad i ditt bröst
jag börjar gå bland de stjärnor som syns
de som är på väg bort
det som vissnar
det som växer
jag vill inte veta var tiden slutar
vill att mina känslor
ska bli äldre än min kropp
så följ mina steg
gå från känsla till känsla
till den plats där kärleken
en gång började
