det sägs att alla är lika
och att man ska behandla
alla som man vill bli behandlad själv
det kan låta ganska humant att tänka så
men egentligen är det väl snarare ett tecken på
en bristande förmåga att förstå
att andra har andra behov och känslor än en själv
att bedömas är att dömas
vi vill bli ihågkomna
men får kämpa för att inte glömmas
vi vill att våra liv ska betyda mer
glädja fler
men till sist blir man känslosenil
och till och med spegeln glömmer bort en
tankarna ger oss lite extra hull
och för att inte snacket ska gå
är det bäst att banta för säkerhets skull
och man ska sluta med allt och alla
så fort allt inte är perfekt
vi ska älska de som är vackra
inte de som får oss att se det vackra
och vågen är en diktator som problematiserar ens figur
själen saknar värde
men kroppen har fått ett pris
och att tolvåringar ens försöker våldta
tyder på att respekten
för andra människors välbefinnande
sedan länge falnat bort
regnskogarna har inte börjat skövla oss än
trots att det ibland vore rätt åt oss
kanske ska vi för varje träd som faller till marken
dra upp en politiker med rötterna
och aldrig låta varken
fredrik, maud eller andreas carlgren någonsin få växa ut igen
men kanske gillar de våra hårdare tag
eller gäller det bara ändrande sjukförsäkringsregler?
vi tänker inte på att världen ska finnas
en lång tid framöver
vi handlar mer än vad vi behöver
hellre besprutat än ekologi
miljöproblem bemöts med dementi
vi rustar ner naturens försvar
och jagar djur tills arter dör ut
vad är kvoten för hur många jägare vargarna får ta?
vi gör abort på allt som föder liv
vi vill andas friska människor
men förorenar luften
ändå klagar vi att luften förorenar oss
varför ska luften hjälpa oss att andas när vi inte hjälper den?
mitt i allt detta finns kärleken
den finns i allt som känns
i allt som känner
i allt som hänt
i allt som händer
i mina händer, i hennes händer
i våra händer när dem möts
och istället för att bara ta
så kan vi börja med att ge tillbaks