(på jobbet)
maria: jag tror allt handlar om hur man säger något
när min dotter frågar något så tittar jag henne alltid i ögonen
och frågar vad det är.
sen kan vi prata lugnt om det.
men många skriker från distans istället
"vad är det? mamma har inte tid"
och då blir det fel, till slut.
oskar: ja, precis.
om jag blir pappa en dag, så kommer jag försöka vara sån.
jag kommer nog vara ganska bestämd
inte sådär bestämd att de aldrig skulle få sin vilja igenom
det tycker jag ändå, man får kompromissa.
men om jag blir arg eller nåt sånt så kommer
jag alltid försöka förklara varför jag blev arg.
jag tror det är viktigt, att förklara varför man blir något.
hur ska människor annars lära sig?
typ, "jävla ungjävel".
det blir inte så utvecklande.
maria: det är fint med dig, oskar, för dig kan man verkligen prata med.
oskar: åh, tack detsamma.
det är nog så i alla relationer egentligen
att man kan tänka på hur man bemöter en annan människa.
som i ett förhållande
om man känner att man inte orkar höras en dag
att allt är mycket
så kan man säga "älskling, jag har så mycket just nu
men vi kan höras imorgon?
jag saknar dig och du är fin när du sover. sov gott"
eller nåt. haha. men jag tror, generellt sätt
att många inte skulle säga så
utan bara vara trötta och säga "god natt. hej".
det är inte så konstigt att allt blir fel.
