torsdag 12 mars 2009

det vore fint med dina händer igen

eftersmak av blod igen
denna gången mitt eget
men det kanske är hjärtats enda regel
slag lämnar alltid blod
även hos de som aldrig blöder

är jag den enda vars hjärta
inte ens försöker
jag behöver förstå
ditt ansikte i tusen delar
vem ska sätta det på plats
på pappret ruiner av känslor igen
och jag förstår inte

jag minns såväl längden på dina fingrar
kanske säger dina läppar mer än böcker
alla sanningar som du ser igenom
ta mig i ditt huvud
säg att dina händer är mer än ord
se mig liten och älska mig stor

kom hit och värm
när kylan biter som
tusen skorpioner i min arm
det är snart vinter utan dina kinder
jag borstar tänderna med din lukt
jag söker med fingrarna efter din luft

din tystnad
vad finns det i den
dina fingrar
finns jag finns jag i dem

hur ditt regnsmekta
hår gick upp i vinden och långt härifrån
kom igenom mig
kom igenom mina ben
kyss mig öppna mina läppar
fråga varför livet alltid börjar för sent
blås mig över din jacka
blås bort med mig i en höststorm
eller låt mig vara i din famn
sära på dina läppar och forma mitt namn

vad ska jag skriva i din hand
bokstavera livet i ditt namn
ge mig vind ge mig vinden
gör mig till en tår
och blås ut mig längs din kind
du vill att jag ska må bättre
men du vet att dina ögon räcker
för att jag ska ta hand om mig

om en stjärna skulle falla
tar du emot den då
jag vill komma in i din själ
och längre mycket mer än så

vad skulle du ge för att ha mig hos dig
vad skulle du ge för mina ögon
vad skulle du ge för att få tillhöra min värld
men vad jag än ger
ger andra dig mer

är du aska är du eld
är du mörkrädd eller bara ensam
vinden drar ner glaset där
dina läppar finns kvar
och i natten där
vi vandrade längs gatljusen
såg bara händerna att du frös
medan tårarna skrattade och regnet föll
när du blir igår somnar jag om

och vinden ska vända
hösten till slutet av juli
och ditt ansikte än en gång
det vore vackert med dina händer igen

1 kommentar:

  1. jag har haft din blogg bevakad tidigare, men så plötsligt försvann den. nu flög du upp i mitt huvud, och nu kommer du aldrig försvinna igen.

    SvaraRadera