varför vill jag att även det jag mår bra av
ska ha ett slut
varför är det så enkelt att laga något genom att förstöra det
varför tänker jag för mycket
varför ringer du precis när jag tänker på dig
varför vill jag aldrig vara fast hos någon
varför vill jag inte att någon ska behålla mig
varför blir jag dödsskrämd av tanken
på att vara på en plats alltför länge
varför är jag rädd att någonting kanske varar för alltid
varför blir alla förskräckta när ett djur äter en människa
när knappt någon blir förskräckt när det är tvärtom
varför hatar jag lycka
varför är det jag vill samtidigt det jag inte vill alls
varför föddes inte någon just för mig
varför är jag något för dig som jag inte kunde bli
för tjugotvå år sen dog jag
eller var det kanske idag. jag vet inte.
jag är bara ett minne som försöker kyssa dig
jag gömmer mig i snöflingorna och hoppas de når din mun
men det är inte minnen som våra känslor söker
vi ville vara såna som vågade leva och älska
men kom närmare de som hade modet att göra slut på det
du brukade säga att shakespeare borde skrivit om oss
vi ville också vara älskade sedan hundra år tillbaka
men vi visste ingenting om världen
vi var bara unga och vackra
och vi pratade till och med om att bli gamla
men du sa alltid ’snälla låt bli’
när jag följde dina fötter med blicken
vägde jag ingenting.
var började egentligen mörkret i oss.
jag viker ihop kartan
och din stad är bruten itu
det gröna i dig övergår till rött.
men i allt jag söker hittar jag dig
det handlar väl om att jag behöver dig att titta på
är så trött på min spegelbild
behöver dig. för att förtränga mig.
vill tillbringa en hel dag bara för att se dig le.
för dig är du ingen alls
för mig är du allt
det är någon sorts längtan.
någon som står i dörren.
någon som sitter vid bordet.
någon som ligger i sängen.
någon som överallt är fantastisk.
som överallt är större än allt annat.
någon som säger att vi lever i en kall värld.
och som bara ler efteråt.
och plötsligt blir världen en smula varmare.
'är du kär?'
tänker jag fråga men istället är jag tyst när
du frågar en gång till vad jag tänker på.
jag låtsas ändå att du tycker om mig
det är det enda sättet
som kan hjälpa mig att fortsätta leva
och jag kommer aldrig kunna glömma dig
så jag försöker inte ens
det är ganska skönt att vara själv
men inte att vara ensam
snälla, ge mig bara lite okomplicerad närhet
jag försöker att inte fråga för mycket
utan att för den skull låta ointresserad
men det känns förbjudet att berätta hur jag känner
jag får inte längta
för du längtar inte efter mig
det är antagligen under inga omständigheter
tillåtet att sova över hos dig
och att visa andra känslorän de glada
är nog strängt förbjudet
så att ringa till dig när jag är ledsen
skulle nog belönas med panikångest
och att gå fram till dig på stan
när jag ser dig med en kompis
skulle antagligen ta död på mig
jag kan faktiskt inte få dig att älska mig
och du kan inte få mig att stanna
jag låter alltid som en komplett idiot när vi pratar
det är som om jag inte kan
säga annat än. annat än det jag säger.
ibland undrar jag hur mycket du förstår
och jag förbannar mig själv för att ha gått för långt
och varit för uppenbar
'åh nej, jag har sagt för mycket'
jag försöker prata med dig
hänga med i samtalet
och säga smarta och roliga saker
samtidigt som jag är så nervös
att det enda jag kan tänka på är
hur det jag säger ska uppfattas
och jag ångrar en antydan
som jag tycker blev alldeles för uppenbar
nu är jag orolig över
att det ska bli just den som förstör alltihop
jag vill att du ska komma hem och gråta av lycka
och säga att du pratat med alla dina kompisar
om hur lycklig du är över att bara sitta och se på mig
jag vill att du ska favorisera hela mig
varje kroppsdel.
jag vill skratta med dig
skriva dikter och viska ord i ditt öra som bara vi förstår
jag ska låta dig vara liten
i mina kramar.
vill dra med fingrarna över din rygg innan vi somnar.
vinka hej då, så länge jag kan
varje gång vi skiljs. och sen, bara titta på dig.
säga 'vad vacker du är'.
'vad vacker du är'.
och jag ska säga att jag är kär i dig.
jag ska säga hur fin du är.
och du ska le, så som bara du kan le.
jag ska säga hur fin du är. och du ska le. igen.
jag vill att du ska hjälpa mig att bära det fula rätt
ändå vill jag vara fri från allt du ser
snälla, följ en karta
så att du kan gå vilse
men vad jag känner
har aldrig visat sig i det jag gör.
snälla, kan du skydda mig. från det fula i mig.
och du, kan vi inte låtsas att det är så, alltid
