lyktstolparna kysser varandra utanför
du är allt som faller här
allt som flyger
färgerna på himlen har tappat taget
de sprattlar lite i sina dödsryck
jag har tittat in i väggen i en timme nu
allt jag ser är min skugga som aldrig hälsar
tänk om jag skulle förfölja den
som den förföljer mig
jag har varit så ensam
tjugotre år
undrar hur länge jag kommer leva
och kommer du sitta med mig på sjukhuset
när en slang i halsen hindrar mig från att säga att jag tycker om dig
jag saknar dagarna när våra ögonblick var vingar
närhet för mig är att vara med någon som får
en att känna att man inte har något att vara rädd för
men är det kärlek när en tjej frågar
”tycker du om min mage”
och hennes kille säger ”jag tycker om alla magar”
istället för ”jag tycker om hela din kropp”
varför försvinner valfriheten med lyckan?
och varför blir man ensammare ju lyckligare man är?
varför låter alla komplimanger som lögner?
varför frågar ingen varför man mår bra
bara varför man mår dåligt?
varför får man sårskorpor
istället för att blöda färdigt?
för man förblöder
av sår man aldrig ser
jag önskar att jag inte låg här
men så fort man lämnar ett sjukhus
så flyttar det in i ens kropp
man delas upp i operationssalar
och en del av en ligger kvar där i hela livet
jag tror att minnet är en slags kroppsdel
som inte vet vart på kroppen den hör hemma
varför pratar man inte med sina händer
en önskan om att kroppen ska förstå ord
att slippa glömma det man sagt
spara allt i sina handflatslinjer
hela den där natten väntade jag på dina fingeravtryck
jag kände mig som isen vi vandrade över
i tron om att den skulle spricka
som slutstationen du inte skulle till
men där du vaknade och tvingades gå av
med ena handen räknade jag flyttstjärnor
den andra var skakande kall
jämte oss, bytte vinden och fönstret snöflingor med varandra
när himlen öppnades bytte vi plats
gick in i snöflingorna
vi flög över vattnet
jag tänkte att jag hellre är en livstid än en årstid
att jag växer på många träd och har olika falltider
jag har varit så ensam och jag behöver bli värmd
av annat än att någon säger ”jag ska värma dig”
om min mun varit annat än ett streck
om det inte bara vore tanken som inte hördes
