Jag blippar in att jag är mogen, har god social kompetens och att jag är ansvarstagande och så låter jag bli att registrera resten. Mina konstiga infall, min osäkerhet, mina opassande sex-skämt, rädslan att inte räcka till, 20 år gamla minnen som hemsöker en som Jason i ytterligare en uppföljare till Fredagen den 13:e, mina komplex. Varför ska det stå på kvittot att jag tycker att det är jobbigt att prata i telefon när jag är i samma rum som andra? Varför ska jag registrera att min hjärna hade varit bortklippt från varje familjeprogram? Att jag faktiskt blev bortklippt när jag filmades för TV? Jag kom inte på någonting att säga som jag kände att jag var okej med att lyfta i TV. Hade jag suttit som producent hade jag själv plockat fram saxen. Jag var alldeles för mycket av en prick i det gråa registret och jag var inte särskilt trovärdig när jag sa ”Gud, vad snabbt det gick” när vi hade handlat i programmet i fem timmar. Det hade det ju inte.
Jag lyfter inte att jag stannat längre på platser bara för att få vara själv. Att jag funderat över hur jag ska rusa förbi kollegor utan att de märker för att i hemlighet gå direkt på toaletten. Jag registrerar inte att jag försökt fylla ut tystnaden på en massa konstiga sätt eller att min stress är sådan att den ganska snabbt sätter sig fysiskt på mig. Jag vet i och för sig inte om någon tycker att den kanske klär mig. Jag tyckte inte riktigt att den passade i provrummet - men alla är vi olika.
Men det märkliga är att de människor man tycker bäst om sällan är de som köper den perfekta kvittorullen.
De är de som ser allt det andra också.
Som vet att man ibland mår skit.
Som vet att man överanalyserar.
Som vet att man kommer dra ett skämt som borde förbjudas enligt internationell rätt.
Och som stannar kvar ändå.
Kanske är det därför självscanningen gör mig nervös. Inte för att jag är rädd att bli påkommen.
Utan för att jag innerst inne vet att det mest mänskliga hos oss alltid är det som inte står på kvittot.
Kanske lägger jag bara alla kort på bordet vid nästa avstämning. Ja, det var jag som skämtade om ansiktsmålning med Jonas Gardell, en ny slags läppglans och om att jag behöver tamponger på morgonen för att undvika flytande föda över halva Göteborg. Jag kommer förmodligen att göra om det också. Min personlighet är som en vecka på Rhodos. All inclusive.
