 |
| Foto: Kattfot |
Kattfot har växt till ett riktigt favoritband för mig. Bandet hittade till mig (eller tvärtom) under en väldigt jobbig period i livet. Men är det inte just det som är det verkligt intressanta med musik? Inte listplaceringar och snygga utskick, utan vad musiken faktiskt gör med oss människor?
Kattfot är ett väldigt fint band just på det sättet. Deras låtar, oavsett tema, känns nära och varma. Klara Simones röst för tankarna till en fransk sångerska som växte upp i 70-talets Sverige och rör sig genom souliga och jazzigt vispopiga arrangemang. Genren spelar egentligen mindre roll. Det är känslan som stannar kvar. Som i de fantastiska Hej hallå och Farkost. Det är udda och samtidigt självklart.
Idag gästar bandet den nya serien ”Artistens egen favorit”, där de väljer ut varsin favorit från debutalbumet Klara i ottan.
/ Klara Simone, Leadsångerska
Tre små ord: En så vacker låt och så fin text. Får bilder som blandas ihop med en massa minnen. Som om jag hörde den för länge sedan när jag var barn.
/ Sam A Flodström, Sångare
Tre minuter från Farsta strand: Medryckande med tonårs-depp på samma gång. Den där längtan som för livet framåt. Vill aldrig bli så nöjd att jag slutar längta. Klaras röst som steppar fram som Doris Day. Kan inte bli mycket bättre.
/ Thomas Gustafsson, Textförfattare
Ljusnan: Musiken rinner som en norrländsk älv. Instrumenteringen plockar upp den flytande kroppen ur vattnet. Så vackert när barndomen och livet flyter förbi.
/ Peder Andersson, Producent och basist
Prag: Prag förflyttar mig till Frankrike. Det finns lite olycklig kärlek á la Michelle Legrand mixat med lite Madness och en allvarligare djupare underton som ligger på botten av floden. Den floden rinner vidare till alla andra låtarna på albumet. Som ett blodomlopp.
/ Henrik Andersson, Låtskrivare och musiker
Lyssna på Kattfots debutalbum här nedan!
