.webp) |
| Foto: Julia Moon |
Duon Moon Mother, Sara Mehner och Pat Ahlström, är tillbaka med singeln Chamomile kisses. För mig är det faktiskt duons allra finaste stund hittills. Det är något med hur refrängen känns som urklippt från en dröm. den lugnar mig på ett underbart vis. Idag pratar jag med Sara om just singeln, kamomill och om vad de ska hitta på nu i midsommar.
- Först var det menat att den skulle vara med på albumet men när allting var klart så kändes det som att albumet blev starkare utan den i låtlistan och då bestämde vi oss för att vi skulle hålla på den tills sommaren istället.
Låten beskrivs som en solstrimma genom tunga moln. Finns det något särskilt minne, en plats eller en känsla som ni tänker på när ni hör den idag?
- Den är som ett litet kärleksbrev till örten kamomill. Den känns somrig och lite sömnig och lugn. Kamomillte har varit en stor hjälp för mig i att kunna få sova om nätterna och jag tänker nog på alla platser där denna ört och blomma växer, doftar och existerar.
Många förknippar er musik med mörker, eftertanke och vemod. Hur känns det att visa upp en lite mjukare och ljusare sida av Moon Mother?
- Det ligger helt klart ett vemod över vår musik men precis som i naturen finns en dualitet alltid närvarande. Det känns bra att dela med sig av denna lite softare sidan också eftersom det är en del av det vi gör. Även i de mörkaste stunder kan ljusglimten nå fram, vilket vi tycker är något som vår musik ofta kretsar kring.
Kamomillte är ju något som förknippas med lugn och återhämtning. Vad hjälper er själva att hitta ro när livet eller skapandet känns intensivt?
- Framförallt musik för spelandets skull, lyssna till sig själv, egentid, promenader i naturen, att bara hänga i trädgården, god mat, blommor, fåglar. Pat täljer en del så det är mycket hantverk för honom också... och att avsluta dagen med en kopp kamomillte, klinkades på en gitarr och sjunga för katterna, haha!
Ni har fått ett väldigt fint mottagande för Meadowlands från lyssnare runt om i världen. Var det någon reaktion eller hälsning som berörde er lite extra?
- Det kändes fint att folk delade med sig över att de blev så berörda av det och att det samtidigt gav dem hopp. För någonting som kommit ur något så jobbigt och hemskt som musiken många gånger gör för min del så känns det stort att kunna vända på det till någonting som ger en annan människa hopp.
Er musik känns ofta väldigt filmisk. Om Chamomile Kisses vore en scen i en film, hur skulle den se ut?
- Det skulle vara guldigt, soligt och glimmigt, långsamt. Som att sitta i en dröm i ett hav av kamomillblom som svajar runt en i slow motion och man vågar på något sätt dra ett andetag och det är nästan som att man blir förvånad av att luften når in i ens lungor, som att man känner den för första gången och när den gör det så blir man fylld av kärlek, för livet, för hoppet och man inser att man är värd den kärleken själv. Filmat med en gammal kamera, typ.
Ni rör er mellan slowcore, alternativ folk och dark folk, men lyckas ändå skapa ett väldigt eget uttryck. Hur har ert samarbete utvecklats sedan ni började göra musik tillsammans?
- Vi har en lång resa och historia bakom oss. Moon Mother har på något vis varit en del av den sedan vi träffades för 15 år sedan och det fanns en tid när vi inte kunde göra musik med varandra. Det har på något vis varit nödvändigt att lösa problem i våran relation och i livet för att ens kunna göra detta igen och vi tror det bidragit till att musiken är vad den är idag. Det finns en sårbarhet där, det är på allvar och ett sådant samspel bygger på att man kan lyssna och höra den andra till fullo, det känns som att det bidrar till vad musiken är och har blivit.
- Den har också utvecklats i symbios med att man blivit äldre och mer erfaren och därmed blivit mer ärlig i sitt uttryck för att man helt enkelt inte kan eller vill göra nåt som inte känns 100 % som det man vill, man hittar fler och fler delar i sig själv som sedan sipprar ut i det musikaliska.
Om någon aldrig har hört Moon Mother tidigare och börjar med Chamomile Kisses, vad hoppas ni att den personen tar med sig efter första lyssningen?
- Det fina med musik är ju att när man lyssnar på den så finner man någonting där som är individuellt för en själv och vad än lyssnaren finner där inne så hoppas vi att den tar med de känslor som den behöver känna!
Till sist, hur ska ni själva fira midsommar?
- Med en hund på landet, sill och potatis, så långt bort från fest och stök som möjligt!
Lyssna på singeln här nedan!
