 |
| Foto: Fabian Rosenberg |
Lilla Barbro släppte sitt självbetitlade debutalbum på min födelsedag. Det känns passande med tanke på att albumet är skrivet mycket ur känslan av att bli äldre och att navigera sig fram i livet.
Allt runt om en, människorna, marken man står på, förändras med tiden och det kan ta lång tid att hitta en ny fast mark när tryggheten som funnits i många år plötsligt faller bort. Det som var fast blir plötsligt till något flytande och man försöker hitta en ny trygghet, en ny väg. Man vet vem man är i ett ögonblick för att sedan inte alls veta.i nästa. Det föränderliga livet.
Maja Heurling, som ligger bakom projektet, har gjort en väldigt personlig skiva och jag tycker mycket om det och många av de tankarna och känslor hon skriver om har jag burit länge själv, försökt navigera i och hitta ut ifrån. Men alla känslor har inga dörrar, först när man processat dem så öppnas en dörr och man kan ta sig ut igen.
Vem är jag nu, frågar hon sig i låten med samma namn. Det är en låt om att resa i en sorg och inte riktigt veta vem man är utan, vem man är när man inte har något fast att navigera efter. Kan man leva som innan - och vad var det som var innan ens? Minns man det eller är allt bara oklart? Det är en låt där alla känslor får flöda fritt. Det är berörande och väldigt fint. Jag blir minst lika berörd av Bön, som klockar in på nästan sex minuter. Majas styrka i rösten samtidigt som kören möter henne på ett vackert sätt. Texten är bland de starkaste på hela albumet.
Du på håll upplever jag som en vårdans i melodin och den förtjänar att bli en hit. Precis som singeln Gröna linjen som fler borde upptäcka. Jag tycker också mycket om arga Fattar du om en vänskap som raserats. Den bryter av på ett fantastiskt sätt med ilskan både i musiken och i texten. Telepati är lika bra som första gången jag hörde den och Peter Morén möter Majas röst perfekt. Göteborg är förstås också en låt jag känner mig hemma i. Texten och melodin går in i varandra så fint i en låt om när en stad verkligen bjuder upp en till dans.
Avslutande Till kvällen, singeln med Ola Sandström, är fortfarande en otroligt fin vaggvisa som ber om kraft och om mod i en värld som målas mörk gång på gång. Det är en otrolig låt som avslutar ett album som jag känner ger mig både insikter om livet, om samhället och att vi båda försökt hitta fasta marker i en värld som plötsligt drar undan det fasta. Detta är en fin skara låtar om vägen tillbaka dit, till det fasta och trygga.
Lyssna här nedan!
