Boy Omega är en artist som varit med mig länge. Martin Hasselgren som han också heter har släppt flertalet album och han har utforskat många olika sinnesstämningar, ofta med en elektronisk grund - i alla fall på senare år. En låt som Daniel (Hämtad från albumet It’s dangerous to go alone. Take this.) är en låt som burit mig genom många stunder. Låten Nyll från samma album har haft en liknande funktion för mig. Det är fint när låtar blir som livräddare, när de får en att orka. Det finns ett ögonblick i Nyll, där Martins pappa sjunger Cornelis i bakgrunden. Det smärtade samtidigt som det berörde något oerhört, när man injicerar in fina minnen i en låt just om de minnen som man har av en person som inte längre är med en på samma sätt.
Senast vi hörde från Boy Omega var 2024 då han släppte singeln Lighthouse, en låt som lät både större, skramligare och med lite mer intensitet än vad vi varit vana vid. Nu är han tillbaka med singeln Steam train, ett samarbete med Jörgen Gustafsson. Jörgen, vars album A darkened harbour imponerade på mig, bidrar till att det blir ett riktigt fint möte mellan honom och Martin. Jag tyckte att Jörgen tonsatte det föränderliga på ett fantastiskt sätt på debutalbumet och jag tycker att han verkligen är bra på att fånga känslor, som om musiken vore en håv.
Steam train är som en feberdröm och en vacker natt som möts. En önskan om frid. Vackra synthljud som kramar om, lugnar. Tänk er en lång lång resa längs en landsväg där solen gett upp kampen precis och sakta rullar man in i mörkret, in i känslorna mellan vakenhet och dröm. Det låter både lite filmiskt och mystiskt - dock aldrig hotfullt, utan mer inbjudande. Texten tycks handla om när hjärnan för länge brottats med att hantera alla intryck. Någonstans behövs lugnet och att kunna stänga av för en stund. Själv blir jag lugn av låten, som att jag vill sitta i den och långsamt möta natten och dess lugnande hand. Det är ett otroligt vackert landskap de har fångat, Martin och Jörgen.
Lyssna här nedan!
