 |
| Foto: Fabian Rosenberg |
Fia skalar av världen på nya singeln The one to leave. Hennes pop har tidigare varit relativt storslagen men här och på den kommande EP:n Season of Loss så möts vi av en annan slags nerv, där allting är live och där fokus ligger på berättandet och där styrkan finns just i orden och i Fias röst. Hon har förstås även tidigare promenerat i liknande trakter, som i storfavoriten The art of letting go där universum förvandlas till händer som fattar Fias och visar henne vägen. Hon gör så gott hon kan för att få livet att skina. Och musiken sken verkligen där, liksom Fias röst som sken ikapp med sin styrka och nerv.
Nya singeln är alltså hämtad från Season of Loss som släpps i maj. Låtarna är inspelade i en gammal missionskyrka och jag, som hört hela EP:n, tycker att man lyckats hitta en närhet i alla låtar. Jag, personligen, vill gärna känna mig nära som lyssnare och på både singeln och resten av EP:n så har man verkligen lyckats fånga den närheten.
The one to leave bär på en text som gör ont men har en melodi som både gråter och skrattar på samma gång. Ett glatt vemod eller tvärtom. Den kontrasten är fin. Texten beskriver annars en destruktiv relation där Fia sjunger om att ducka för kulorna. Kanske inte fysiska sådana, men väl psykiska pistolskott. Det som verkade vara medicin för själen var snarare ett gift för den. Fia sjunger ”Sometimes I wish you would have raised your hand, a bruise is easier to understand” och det är en fantastisk textrad som sätter ord på problematiken på ett utmärkt sätt. Det inre går inte alltid att visa upp. Det är en fantastisk text som bärs upp av Fias närhet i rösten samt bäddas in av vackra stråkar. Mycket, mycket fint.
Lyssna här nedan!
