Vibrerar är en låt som inleds på svenska, med ord klädda i tröst. Ljuset kommer kunna gräva sig genom mörkret. Det tunga kommer lätta och lyckan kommer slå sig ur de bojor den hindras av. Det finns mycket som kan tynga en. Särskilt när allt liksom öser på, man får pumpa upp sina grunder mer och vara ett slags själsligt motstånd till det som river i en. Cecilia Norberg och hennes Ceci Noir använder musiken som en slags komponent i det där motståndet och den komponenten är i hennes värld som magiskt hus mitt ute i skogen som håller på att rivas. Grävmaskiner river ner viskningarna, river ner älven, river ned dörren till ett sagohus. I de kontrasterna, det tunga som nästan krossar mot ens öron mot viskningar och öppna texter, så finns hennes musik där. En kamp i att bygga upp det magiska igen i en värld som inte alltid erbjuder det ljus och det lugn man behöver.
Det är hård rock, precis som på de tidigare singlarna Away och You know We know, och Cecilias röst bidrar till dubbel tyngd. Jämför jag med soundet på debutalbumet Circumstances så har det här soundet längre och rivigare naglar, det är mer utåt och explosivt och jag tycker Cecilias röst har växt än mer sen dess. Jag gillar blandningen av det svenska och engelska här, av viskningarna och skriken från instrumenten. I de kontrasterna hittar hon verkligen hem. För mig är det en låt som säger att livets gata är ensam men gå med mig där. Du blir en fyr på vägen genom mörkret. Det är väldigt fint. Musikaliskt är det som en blinkning åt hur hårdrocken lät mer på 70-talet, det i kombination med det råa från naturen samt Cecilias röst som är så otroligt närvarande så blir det till musik som jag vill kastas in i gång på gång.
Lyssna här nedan!
