I september fick jag en ny vän. Låten In my mind (Demons) var en fin stöttepelare i en stressig period. När man lämnat solstrålarna bakom sig och ska ta sig an hösten och på något sätt komma in i alla rutiner igen. Det kan vara tufft, men Anameas låt blev som ett lugnande täcke, några extra strålar sol som slogs med molnen som började invadera mig. Låten var på många sätt tung den också men rösten skapade en slags spricka i molnen, hjälpte solen att hitta dit. Det fanns en lugnande närhet i den starka rösten.
Emma Nordin, som Anamea också heter, skapar musik med närhet till naturen. Hennes musik är vägen in i skogen, en glänta av frihet. Där finns kontakterna för att ladda upp alla batterier, åtminstone de mänskliga. Den bilden får jag av hennes musik och hon har imponerat ända sen debutsingeln Just a dream. En stark röst i ett öppet landskap i duett med en gitarr. Rösten, som skuren ur drömskt träd känns fri i alla alla känslor den tar sig an. En av mina favoriter släpptes i början av maj. Rays of sunlight gav mig gåshud inpå själen. Det är överlag ganska minimalistisk musik som vandrar genom känslorna på ett nära sätt. Musiken lite dov, medan rösten är nära lyssnaren.
På senaste singeln Fallin' så gästas hon av Julia Siraj och de bådas röster skapar ljus efter ljus som lyser upp textens jakt efter kärlek. Samtidigt finns vetskapen om att öppna upp sig gör en sårbar men att inte öppna upp sig snarare kanske gör en ensam. Det är sårbart att öppna upp sig i jakten på kärlek, men någonstans är det alltid värt det. Alltid. Det är stillsamt och väldigt vackert.
Detta är sista smakprovet inför albumet som släpps inom kort. Jag tror albumet kommer bli ett plagg som man vill klä sig i för att känna sig varmare och för att få sina känslor liksom omfamnade. Man är inte ensam om att känna någonting alls. Livet sårar en ibland och gör en alldeles för jäkla trött men det finns en stig tillbaka, det finns en glänta att ladda batterierna i. Musiken.
Lyssna här nedan!
