Nu när vi precis klivit ur vintern så drar Fata Morgana oss tillbaka dit genom nya EP:n winter, vilket är Fata Morganas tredje i ordningen. reverie var först ut 2022 och förra året fick vi lyssna till metanoia. Felix Thurfjell, som ligger bakom projektet, visar tydligt att det inte handlar bara om musik utan minst lika mycket om konst och att skapa bilder för den som lyssnar, som en slags portaler mot drömmarna, mot skogarna, mot fälten. Ibland ser man en vårbäck framför sig, ibland en skog som tycks svår att ta sig ur. Lyssna exempelvis på Dark days från metanoia. Närmast klaustrofobisk samtidigt som man känner in varje detalj och bara njuter. Man känner in musiken och det är musik som är fin att skapa till själv, den får liksom att kroppen att lugna ned sig och kunna fokusera.
Musiken har vandrat genom ordlösa landskap där stämningar byggs upp istället för ord och ibland har texterna varit på svenska, ibland på engelska. Hela tiden med en fin närvaro.
winter består av stillsamhet och otroligt vackra stämningsskapande landskap. Mycket av det byggs upp av Felix röst men här finns så mycket som samverkar. Knappt tre minuter in i Doomsday så ryser hela själen av välbehag. Musik som bäddar om en och samtidigt öser på med detaljer så att man håller sig uppe och letar efter mer. Just Doomsday är nog allra vackrast här, då den är så rik på kontraster, då den skapar så många vackra bilder och musiken låter som viskningar över ödsliga fält.
Avslutande It’s not water that’s running through my head börjar ordlöst plinkande och sedan möts vi av lugnande röster, till viss del byggsa av hopp, till viss del byggda av vemod.
Genom de tre låtarna går hoppet och vemodet sida vid sida. Jag vet inte riktigt vilken av de två känslorna som når fram först i mål, men det är en otroligt vacker resa, en vandring förbi tre låtar som liksom fotograferar ens själ.
Lyssna här nedan!
