 |
| Foto: Pressbild |
Jag berördes djupt av Mats Wikströms soloalbum Det är över nu. Albumet var både som en omfamning och en kniv i hjärtat. De nakna och öppna texterna är något av de bästa som skrivits i Sverige på länge, orden kommer ur en sorg, men Mats beskrivning av känslorna är otroligt stark. Mats är även sångare och den som skriver texterna i bandet Eterkropp som släppte senaste albumet Bara vi, inga gäster för drygt ett år sedan. Bandet, som består av Erik Karlsson, Jesper Lindkvist, Malin Skarin och just Mats Wikström, spelar en blandning av punk, progg och indiepop. Jag skulle säga att bandet var än mer proggiga på debutalbumet I stort sett live i Olovs studio i Övrabyn och att det senaste albumet är mer rakt och ofta mer rockigt. Ibland låter Eterkropp som om Kjell Höglund spelat in en skiva med Mattias Alkberg. Texterna är, precis som på Mats soloalbum, fantastiska. Ofta bottnar de i mörker och vardagliga problem. Många kanske inte skulle visa upp spegeln som man står framför när man mår piss men här skildras allt väldigt naket och öppet och blandat med den riviga musiken är det verkligen fantastiskt. Lyssna bara på intensiteten i en låt som Skruvstäd. Jag gillar verkligen låtar där allting höjs efterhand, där vansinnet närmar sig ju närmare slutet man kommer.
I Kampsång sjunger Mats ”Alla vännerna har flytt, de behövde något nytt. Stockholm, Göteborg och Lund, de känner folk som spelar i bob hund” och utöver mörkret så får vi fantastiska underfundiga texter som just den. En del texter är mer samhällskritiska, samtidigt som de blandas med svart humor, lyssna bara på Någon annan form av transport - en låt som handlar mycket om hur det är att leva i Norrland och leva med brist på kommunikationer. Många av texterna riktar sig dock mest inåt och orden som lyfter alla olika slags känslor är raka och direkta. ”Jag vill vårda den tid, de dagar jag har kvar och inte ägna mig åt någon helt meningslös grej, jag vill göra låtar med snygga slutrim, okej” låter det i Jag vill helst vara hemma och visst kan man säga att många av texterna är väldigt mörka, jag håller med om det. Men lika ofta präglas de av att man inte ska behöva göra sig till och att allt inte behöver vara så jävla märkvärdigt. Det är opretentiöst och långt ifrån det stela, designade livet som många tycks leva. Allt behöver inte vara så uttänkt utan det är ofta i det riviga och ”fula” som det stora finns. I Eterkropp finns mycket hjärta.
I en av bandets bästa låtar Det blir nog inte bättre än så här sjunger Mats ”man borde göra något vettigt av sin lediga tid, men man orkar inte vara en duktig individ. Man hamnar i soffan och sover en stund, vaknar och känner sig allt annat än sund” och jag tror många känner igen sig. Det är skönt att se sig i spegeln och se Eterkropp där. Tack.
Lyssna här nedan!
