Stina Svenssons Hello Ocean är tillbaka med ny musik. Hennes debutalbum Fragments släpptes 2020 och när jag recenserade det så skrev jag att det var perfekt nattmusik. Det var ett ofta grubblande album, som vågade bottna i det jobbiga, men som ljusnade av Stinas otroliga röst. En röst som förmedlar styrka, hopp och tröst.
Tanken är att släppa flera låtar i år och Slow är först ut. Jag tycker om låtar vars intensitet ökar ju längre de pågår, det blir som att höra känslor växa och slutligen knocka en totalt. Så känns Slow. Det är en låt som, tolkar jag, behandlar en relation som hon nu slutligen kan släppa taget om. Det hade kanske kunnat bli annorlunda men slutligen är det bäst för en själv att släppa alla om och kanske och inse att man trots allt mår bättre av att släppa relationen.
Det är en stark ballad som lyfts än mer av att Stina har en röst som kan borra sig genom havet och det är en låt som bär på insikt, som lärt sig något och blir till en byggsten i något mer stabilt, något starkare.
Lyssna här nedan!
