När jag precis hade flyttat till Göteborg, jag var 22, så tipsade en vän om Davids musik. Låtar som Lycklig och Om du inte stått där blev till staket som höll undan allt det jobbiga. Det var sena nätter med en bok och Davids röst som var som en bro till det lugna, trygga.
I början på året gästade David bloggen för att dela med sig av ett musikminne. Det var i samband med att han släppte singeln Jag kunde inte sagt det bättre själv. En singel som jag gillade mycket.
Den plats du kallade min är en lugnare vän, lite som en stilla natt, där vemodet kryper tätt intill. Man kanske sitter ensam på en bar i en ny stad eller går hem längs en allt mörkare gata, där gatlyktorna slocknar en efter en bakom en. Men det är inte som att det saknas hopp. Nej, David finner hoppet även i det som gör ont. Det är en låt som präglas av eftertänksamhet, som många av Davids andra låtar - samtidigt som melodin längtar bort någonstans.
Matti Ollikainens piano gifter sig med Davids röst och enligt mig är det en av Davids absolut vackraste låtar hittills. Den kramar om och värmer. Något väldigt skönt i en tid som många upplever som kall och osäker.
Tack David.
Lyssna på singeln här nedan!
