Marknaden vill ge oss lite arbetsdödserfarenhet, så när måndag ringer låt det tuta upptaget.
Jag ser dagens tidning på pressbyrån och du är på omslaget och medan någon självmordstankar sin bil på Statoil sätter jag mig på en vind med kurs mot ditt hår.
Jag lämnar huvudet och all trängsel, om natten önskar min hjärna sig ett stängsel, tankar undanbedes vänligt men bestämt. En hjärna kan inte ständigt vara i tjänst. Ett inre kommentarsfält som jag borde stänga ner, moderera och gömma bakom en betalvägg, men även om summan vore en miljon
skulle oron skaffa sig en prenumeration.
Nej, min oro ger mig ingen medalj, jag försökte förklara för psykologen men kan ha missat någon detalj. Han har sett alla färger av min själ, jag förklarar att jag inte vet varför du stannar, kanske gick nyckeln av i hjärtat
när du precis skulle gå, men du blåser bort frågetecken
får mig att orka i alla väderstreck, som kramad av sommaren ända in i stormen.
Med dig har jag ont om mörker, med mig har du ont om ljus, men du plockar mitt ogräs. Snart blomstrar jag.
Jag ställer mig i ditt känsloregn
utan paraply
utan paraply
utan paraply.
