Marknaden vill ge oss lite arbetsdödserfarenhet, så när måndag ringer låt det tuta upptaget.
Jag ser dagens tidning på pressbyrån och du är på omslaget och medan någon självmordstankar sin bil på Statoil sätter jag mig på en vind med kurs mot ditt hår.
Jag lämnar huvudet och all trängsel, om natten önskar min hjärna sig ett stängsel, tankar undanbedes vänligt men bestämt. En hjärna kan inte ständigt vara i tjänst. Ett inre kommentarsfält som jag borde stänga ner, moderera och gömma bakom en betalvägg, men även om summan vore en miljon
skulle oron skaffa sig en prenumeration.
Nej, min oro ger mig ingen medalj, jag försökte förklara för psykologen men kan ha missat någon detalj. Han har sett alla färger av min själ, jag förklarar att jag inte vet varför du stannar, kanske gick nyckeln av i hjärtat
när du precis skulle gå, men du blåser bort frågetecken
får mig att orka i alla väderstreck, som kramad av sommaren ända in i stormen.
Med dig har jag ont om mörker, med mig har du ont om ljus, men du plockar mitt ogräs. Snart blomstrar jag.
Jag ställer mig i ditt känsloregn
utan paraply
utan paraply
utan paraply.
lördag 23 mars 2019
fredag 8 mars 2019
Musikminne från Glenn Udéhn
![]() |
Foto: Emil Agrell |
Idag gästas bloggen av Glenn Udéhn som berättar om några musikminnen, med fokus på en spelning i Lund!
Jaha. Mitt musikminne. Vad ska jag berätta om? Ska jag berätta om min första skiva som jag fick? En samlingsskiva med Magnus Ugglas bästa hits. Eller ska jag berätta om min första låt som jag skrev? Mitt hjärta vill tala hette den och innehöll en vers och en refräng som gick vartannat i över 15 minuter. Jag kan inte påstå att jag har varit med i svängen länge, men det är ändå kul att för en gång skull blicka bakåt istället för framåt. För det gör jag sällan.
Min första spelning utanför Göteborg var i Lund. Gaget räckte precis till tågresan dit och hem för mig, så bandet fick stanna hemma. Första giget utanför Göteborg och helt själv. Det är ändå speciellt att åka iväg själv och spela. Vart tar man vägen innan giget? Vart tar man vägen efter? Vem pratar man med? Jag minns det som extremt jobbigt och nervöst. Nuförtiden är det mycket lättare att åka iväg själv på spelningar, men jag antar att det är en vanesak som allt annat.
Hursomhelst. Jag virrar runt i Lund någon timma och till slut hittar jag stället. En fin källarlokal som rymmer 100-150 personer (var känslan iallafall) med en ganska stor scen. Soundcheck: koppla in gitarren i förstärkaren och få ljud i mikrofonen. Två minuter senare var jag ute på stan igen. Fem timmar kvar till gig, en evighet med andra ord. Jag skulle gå på 20:00 och dörrarna öppnade 18:00. Efter att ha gått mellan samma butiker hela dagen bara för att försöka fördriva tiden, är jag på plats strax efter 18 och såklart är lokalen tom. Dom öppnade ju precis. 19:00 och lokalen är fortsatt tom, bara barpersonalen som står och tittar ner i sina telefoner. Om tiden gick långsamt efter soundcheck så var det tvärtom nu. 20:00. Fortfarande ingen som dykt upp. Helvete! Jag minns fortfarande vilken ångest jag hade där och då. 20:15 och fortfarande helt tomt. Arrangören kommer fram till mig och beklagar att dom inte nått ut till tillräckligt många med sina affischer och sitt event på Facebook.
Redo att packa ihop för att åka hem dyker plötsligt en snubbe in i full fart. – Har du redan spelat? Jag som hoppade ett möte för detta. – Nej, nej jag har inte börjat eftersom det inte är någon här. Men nu är du här! Tack för det! Vi satte oss ner och pratade tills klockan närmade sig 21. Då var det nio tappra lyssnare i lokalen, inklusive bartendern och ljudteknikern. Det var långt ifrån mitt bästa gig kan jag lova, men den spelning jag minns bäst. Ett stort tack till er som dök upp där och då! Hade ni inte gjort det hade jag nog aldrig spelat utanför Göteborg igen. Och om ni undrar så har det gått bättre sen dess. Men jag är alltid nervös för att ingen ska dyka upp, för det ska man aldrig ta för givet.
/ Glenn Udéhn
Den 15 mars är Glenn Udéhn förband till Florence Valentin på Pustervik i Göteborg. Lyssna på Glenns senaste album Det går åt helvete nu här nedan!
Etiketter:
musik,
musikminne
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)