"Vi vill att hen ska känna sig förälskad och lite sugen på slagsmål"

Foto: Pressbild 

Lava Bangs grundades ur bandet The Volcano. Det Göteborgsbaserade bandet sprudlar av färg och idéer och låter som minst tre långfingrar åt allt vad normer heter. Singeln Ouch! har gått glödhet i min skalle och i mars släpps debutskivan Quit Continue. 

För de som inte hört talas om er, hur skulle ni själva beskriva bandet?

- Lava Bangs är en feministisk trio från Göteborg som består av David Flood, Sara Eriksson och SaraBeata Hagström. Vi spelar indiepunk åt riot grrrl-hållet och är sjukt bra live. Snart släpps vårt debutalbum Quit Continue som vi spelade in några extremt varma veckor sommaren 2015. 

Hur har inspelningen av skivan varit?

- Det var otroligt kul. Hårt jobb såklart men vi hade det väldigt härligt i studion tillsammans med vår producent Henryk Lipp. Vi spelade in grunder till 18 låtar och valde sedan ut 10 som är med på albumet. Mellan tagningarna kollade vi på VHS och drack Irish coffee. 

Vad är Quit Continue för en slags skiva?

- Ett efterlängtat debutalbum fullt av känslor och åsikter vi samlat på oss som band. Vi ville att det skulle höras att vi är en trio och att live-energin skulle komma med på inspelningen. Det är ett punkigt album i grunden och ofta spelar vi jättesnabbt, men samtidigt är det kryddat med melodier och inspiration från alla möjliga håll. Det är punkigt och skramligt men ändå välproducerat och tjusigt. Vi har plockat det bästa från alla tårtor!

Skulle ni kunna beskriva vad varje låt från nya skivan handlar om lite kort?

- Det är ju gött när folk får tolka låtarna lite som dom vill utan att bli slagna i ansiktet med vad vi tycker dom handlar om. Men Little DJ Helper handlar om när cis-killar ska hjälpa personer att spela skivor, Muff Marinara handlar om mens och Tiny Spoon är skriven om medelklassen och deras evinnerliga gnäll. Annars är det allt från depression, tv, ilska, kärlek. Vanliga härligt klyshiga grejer. 

Vad inspireras ni av? 

- Katter, snus, paljetter, tv, 

Det känns som att ni jobbar mycket med det visuella. Hur tänker ni kring det?

- Ja, vi gillar att se en helhet i det vi gör. Från bildmaterial till låtar. Vi gör det mesta som rör bandet själva, artwork, videos, foton och så. Eftersom vi även gör musiken kan en väl tänka sig att vi gnuggar av samma slags känsla på det visuella som i det musikaliska. 100% snyggt!

Vad vill ni att lyssnaren ska känna när hen hör er musik?

- Att hen tycker det är ett medryckande och apgrymt album och det bästa hen nånsin hört. Vi vill att hen ska känna sig förälskad och lite sugen på slagsmål.

Vad lyssnar ni själva på?

- Vi lyssnar på väldigt blandad musik, men för det mesta inte killband för det är så himla zzzzzzz! 

Foto: Pressbild

Ni är kända för att vara ett grymt liveband. Någon speciell live-anekdot ni vill lyfta fram?

- Det som gör oss så bra live är väl att vi alltid kör all in. Oavsett om det är 1 eller 400 personer i publiken. Det bästa vi vet är när det blir dans och när vi ser att folk sjunger med. Någon gång började vi mellansnacka om ruccolasallad och då stod publiken och ropade "RUCCOLAAA" resten av spelningen.

Säg att ni får anordna en festival, vad skulle utmärka just den festivalen? 

- Det skulle väl typ vara världens bästa festival. Vi skulle spela först för att ha det gjort och sen bara kunna lyssna på alla våra favoritartister. Inget skulle krocka och alla skulle göra covers av varandras låtar.  Det skulle vara gratis och finnas god mat. Den skulle kanske vara i en gigantisk trädkoja eller i ett is-slott. Backstage skulle det finnas katter för moraliskt stöd. 

Jag har förstått att ni gillar Twin Peaks. Vad tror ni om en tredje säsong. Kan det bli lika bra? 

- Det finns ju helt klart en soft spot för David Lynch i allmänhet och Twin Peaks i synnerhet i vår orkester. Vi har till och med en låt om Twin Peaks med på skivan. Tredje säsongen har väl alla förutsättningar att bli alldeles underbar, men det är ju rätt nervöst. Samtidigt får det väl bli vad det blir, vi har inte en fundamentalistisk inställning till att inte "paja" det gamla med nåt nytt. 

Berätta om er relation till Riot Grrrl-rörelsen!

- Inom Riot Grrrl finns massa bra band och musiker som är stora förebilder för oss såväl musikaliskt som politiskt. Sen har ju Riot Grrrl fått ett uppsving i Sverige på senare år, inte minst tack vare hjältarna i Grrrl Collection. Det har lett till att det skapats plattformar för band som på något sätt relaterar till Riot Grrrl, där man kan peppa och hjälpa varandra och det är ju hur grymt som helst!

Till sist, vad har ni för förväntningar på 2016?

- Att Quit Continue hamnar på allas läppar och i ingens papperskorg. Att vi får spela live mycket och kanske ro till att skriva lite nytt material. Och såklart att fascismen krossas och SD försvinner från jordens yta. 

Lyssna och se på Ouch! här nedanför.

"Periodvis står jag som en dammig staty på Stadsbiblioteket"

Foto: Emil Agrell 

Förra gången jag såg Kristian Anttila var det sommar, han och Jakob Hellman spelade på The Docks i Göteborg. Vi tog båten dit, båten hem. Det var en vacker kväll. Nu är Kristian aktuell med sin första helt akustiska skiva. Rum 4 Avd. 81 är döpt efter en psykiatrisk avdelning som Kristian tillbringat tid på. Första singeln släpptes i december, "Livet är det som pågår medan du väntar på sånt som aldrig händer". Texterna på nya skivan känns som att de är skrivna tätt intill själen och de slingrar sig runt hjärtat gång på gång. Ett gott betyg? Utan tvekan.  

Vad skulle du säga att nya skivan är för en slags skiva?

- En ganska vanlig, tråkig, konventionell singersongwriter-skiva. Med den skillnaden att det är en väldigt bra vanlig, tråkig, konventionell singersongwriter-skiva.

Hur är känslan nu inför släppet?

- Ganska lugn. Mina lyssnare verkar uppskatta det dom hittills fått höra. Sen vill jag inte att det ska gå för bra heller.

Texterna känns väldigt nära, raka. Hur ser du på gränsen mellan att vara privat och personlig?

- Vet inte riktigt. Jag skriver mest utan någon vidare eftertanke. Har eventuellt för lite skam i kroppen.

Finns det något du inte skulle kunna skriva om? 

- Daggvåta sommarängar. 

Hur var din uppväxt?

- Jag var ganska ensam och ängslig. Gömde mig i böcker och tv-spel.

Vad skulle du säga att du lever för liv idag?

- Ganska ensamt och ängsligt. Har dock tröttnat på böcker och tv-spel. Väntar in en ny hobby. 

I december så samarbetade du med författaren Mikael Niemi och tonsatte hans dikter. Vill du berätta lite om det? 
- Jag skrev ett beundrarmail till honom för något år sedan och fick faktiskt svar. Han hade hållit ett tårdrypande vackert tal under Pride-invigningen i Pajala som jag ville få skickat till mig. Och det fick jag. Fantastisk man. Det var dock artisten Dennis Kalla som hade en idé om att sammanföra oss tre för en helkväll där vi kunde tonsätta dikter som Mikael hade skrivit och visst var jag på det. I regel är det texterna som tar längst tid för mig. Musiken rinner mer ur mig oprovocerat. Så det var tacksamt att ha texterna klara. Bara att pussla in dom i musiken.

Läser du mycket poesi annars?

- Periodvis står jag som en dammig staty på Stadsbiblioteket och bläddrar frenetiskt efter inspiration. Periodvis inte alls. Merparten av all poesi är i ärlighetens namn riktigt risig.

På vilka sätt har vistelsen på avdelningen påverkat texterna på skivan? 

- Egentligen inte alls. Vistelsen i sig gav mig dock tid för eftertanke. Texterna är ju dock resultatet av mitt mående under den perioden.

Hur var det på avdelningen? 

- Äggskalsvitt och lugnt. Inte mycket mer att göra än att grubbla och bli tjock.  

Det finns en stor stigmatisering kring psykisk ohälsa. Hur har det stigmat påverkat dig?

- Det är väl det jag kommer märka efter det här skivsläppet. Av någon anledning heter det att man ÄR psykiskt sjuk medan man HAR cancer. Som att hela ens person rakt igenom är sjuk. Det är viktigt att fler och fler med den här problematiken träder fram för att bryta tabut och underlätta för alla andra som lider i det tysta och kanske inte ens vågar söka hjälp.

  

Drömmer du om något speciellt just nu? 

- Inre frid och fred på jorden.

Vad mår du bäst av att göra?

- Somna in framför tv:n.

Skivan släpps 12 februari. Hur ser 2016 ut för dig i övrigt?

- Inte så mycket mer än turnerande. Hjärtligt välkomna alla läsare till spelningar från Malmö upp till Kiruna med start i mitten av februari.

Boka albumet här! Kristian spelar på Storan i Göteborg den 20 april.