Jag ville känna flera varv runt, men du var meningar, jag var punkt. I tanken träffade jag, i känslan missade jag. Det är alltid på det sättet, men du kittlade min längtan andlös, när du gav mig kärlek vid alla ögonkast.
Jag stod färdig men blev grus på vägen, jag borde ringt dig, borde kramat dig mer än vad jag gjorde. Jag insåg att jag behöver transportsträckor mellan allt jag vill ha, vägen får inte vara för rak, men ibland verkar det som att allt i livet handlar om samma sak. Att älska huden av någons kropp och samtidigt försöka att inte ruttna bort för tidigt.
Jag förändrade kartan men inte världen, du förändrade känslan men inte värken, av natten som ligger och vrider sig i varje kropp, av mörkret som tar en tugga av varje hopp.
Du kittlade min längtan maktlös när du gav mig kärlek vid alla ögonkast.
