torsdag 1 augusti 2013

Anna Järvinen på Liseberg, 31/7 2013


Göteborg. Sena juli, snart förbyts solstrålarna mot höstlöv som äter upp marken. Det finns en sorg i luften. Kanske kommer det snart ett hjärta som äter upp den. Kanske inte. Det blåser lite lätt när vi kommer till Liseberg. Vid Taubescenen sitter några hundra människor och väntar på Anna Järvinens röst, musik, sånger. Den som tar sig fram på tå över försiktiga toner men som gör det självsäkert, elegant. Jag såg Anna för första gången för snart fyra år sedan. Hon sjöng vackert och innerligt på stadsteaterns foajebar. Öronen tog emot, bröstet samlade. Livet var väldigt nära. Anna sjöng nattmusik som är en fantastisk låt på alla plan. Att med musik ha hela livet. 


Innan Anna kliver upp på Taubescenen så tar tonerna av Porslin sin början, låten som hon deltog i melodifestivalen med. Det låter vackert, stilla. Som ömsinta varma fingrar en kall höstdag. Temat i låten är otrohet, men Annas röst är långt ifrån all känslomässig kyla. Hon fortsätter med Lilla Anna från Anna själv tredje. Jag gillar verkligen hur det känns som att en saga tar plats i texten. Det är inte alltid man förstår Annas texter, men de känns och öppnar upp nya sidor av livet. Konserten fortsätter i ett ganska lugnt tempo, med Vals för Anna och Boulevarden som höjdpunkter. Men låtar som Götgatan och Äppelöga springer fram längs lugna gatan. En välbehövlig tempoväxling. Tyvärr är inte ljudet jättebra under konserten då rösten lätt dränks i både vind och instrument men överlag är konserten väldigt fin. Efteråt pratar jag med Anna om melodifestivalen och om hon håller på att skriva nya låtar. Hon har precis börjat, hälsar hon. En vacker kväll som gärna hade fått vara längre. Ögonblick som kastas ner i hjärtat, som inte bryr sig om att ta sig upp igen. De trivs bra där.