måndag 12 november 2012

Be with you


Kärleken porträtteras ofta orealistisk och sliskig på film. Det är tråkigt när man själv söker det fina i vardagen och tänker att det är någonstans där den fina delen av kärleken finns. De där kramarna mitt i natten, den där extra långa gemensamma sömnen varje ledig helg, varje helg mitt i veckan, varje ögonblick av värme en kylig vinterdag. Be with you skildrar kärleken som vi alla vet den, de små detaljerna som fyller hjärtat. Men här finns också en sorg. Vad varar väl för alltid?

Mio dör vid 28 års ålder och lämnar sin man Takumi och son Yuji ensamma kvar. Innan sin död ger Mio sin son en bilderbok som skildrar historien om en mamma som efter sin död återvänder till sin familj under regnsäsongen. När regnsäsongen börjar möter Takumi och Yuji en kvinna i skogen. Kvinnan förefaller sig vara Mio men hon minns ingenting själv av varken maken eller sonen. Hon ber Takumi berätta hur de träffades, hur de blev kära. Hon vill veta hur det kändes då när hon blev förälskad och få känna samma sak en gång till. Hans version följer och deras liv förändras i takt med det han berättar, men hur länge varar deras liv tillsammans den här gången? 



Filmen präglas av tillbakablickar över ett vackert bildspråk. Musiken är stillsam men hoppfull och den både smeker hjärtat och sliter det itu. Be with you skildrar kärleken men minst lika mycket sorgen som kommer ur den. Både Takumi och Yuji känner skuldkänslor över Mios död. Livet har gått vidare, men det går inte lika rakt längre. När Mio återvänder reser sig livet allt stadigare, men är det bara något tillfälligt som håller det uppe? 


Filmen är ett vackert porträtt av sorg men också ett sökande efter förlåtelse och förståelse. Att försonas i en kärlek som sträcker sig ända till döden. Ett barn som tror på sagor och magi. Två vuxna som vet hur grym verkligheten kan vara. De två världarna möts. Kärleken känns äkta i scener där två frusna händer delar samma ficka eller när de två kära möts på ett fält med tusentals solrosor. Alla gör väldigt bra ifrån sig i sina roller och det bidrar till att allting känns så nära, att det fantasifulla blir trovärdigt. Lyckan har ett slut, men i ögonblick är den oändlig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar