onsdag 21 juli 2010

En slags förklaring

- det började med att hanna skrev sådär
jag vet inte varför hon gjorde det
men jag blev verkligen ledsen
det kändes inte som något jag behövde läsa just då
och det kändes konstigt efter så lång tid


- varför läste du då?


- det är väl inte så konstigt kanske, men i alla fall
sen allt det med umeå och hur det blev med det
det gör mig verkligen, verkligen ledsen det... är ja...
sen har morfar slutat med dialysen nu
sökte på det på google vad som händer när man slutar...
och det verkar som att man lever max 6 veckor efter det
och jag vill verkligen inte
förra gången vi pratade var när jag ringde till honom på hans födelsedag
jag var på jobbet och ville bara ringa lite snabbt, jobbade jour
sen sa jag ”grattis, jag hoppas vi ses snart igen”
han sa att jag hade skrivit en fin bok och ja..
jag vill inte att allt ska vara såhär
så jag åker till kalmar på fredag
för jag måste träffa honom. jag måste...
sen skulle jag handla på hemköp nu inför jouren imorgon
och jag kliver av bussen för att tåget går snabbare
då säger de att tåget är inställt
att vänta i kållered i 30 minuter är skit
sen kom jag till hemköp, sen på vägen hem direkt, mitt i gatan
så går påsen sönder och allt trillar ut
och allt bara brister liksom
sen vet jag inte hur något blir med jobbet i höst heller, då de måste spara.
det känns som att jag håller på att tappa livet helt
jag minns hur allt var i december
det var verkligen den finaste månaden
och på nyår skrev jag att 2010 skulle bli ännu finare
men så verkar det inte bli...
jag har verkligen gjort mitt bästa på alla sätt men det räcker inte till just nu


- förstår att det är svårt att se allt positivt just nu, oskar


- jo... men ändå
lever morfar några år till så kommer det ändå kännas så otroligt fint
och ja. nu på fredag blir det en vecka ledigt
jag behöver det verkligen...
och nu känns det sådär igen och jag... orkar faktiskt inte