söndag 7 mars 2010

varje kota

jag försöker sopa mina känslor rena från osäkerhet
jag är rädd för att vara långt ifrån
de platser där jag vill vara

de känslor jag vill känna
rädd för att vara långt ifrån
den platsen där vi nyss var

den känslan jag precis känt
är rädd för att minnas med min längtan
att se fram emot saker med mina minnen


så lätt att bli för mycket
när man bara vill vara tillräcklig

att ha någon annans luft i bröstkorgen
kan hålla varje kota på plats
att bära någonting tungt med någon annans armar
gör ryggen starkare

blir min luft för tung för att bära?
jag längtar efter dig i meter
vill känna varje centimeter
jag saknar dig i ljusets hastighet
att vara över taken
tränga undan stjärnorna

1 kommentar:

  1. Lika vackert formulerat som vanligt, Oskar, alltihop (:

    Det är så svårt allt det där, att vara otillräcklig är nog den värsta känslan som finns men samtidigt är man rädd för att ta för stor plats och vara till besvär. Vad lätt det vore om man kunde utgå ifrån att andra kände lika stort och mycket som man själv.

    SvaraRadera