snölukten fortfarande långt nära
jag ligger ensam
hur ligger du
jag stänger alltid av telefonen
när jag vill att du ska ringa
vi sjösattes utan segel
en kroppsomsegling en regnig sommar
planeterna började röra sig runt dig
jag var tågen bort
du var fåglarna hem
flygplanens streck på himlen berättade om mina rädslor
så många som nöjer sig med något som är otillräckligt
ser dig sova
smeka rygg men hoppas inte väcka
jag vet, jag försöker
du, jag är mer rädd för det jag klarar av
än det jag är sämre på
så visa mig hur man gör
du håller mina väggar på plats
stannar ute trots mina oväder
trots mitt blöta kalla
jag går skift längs dina nätter
du går vakt längs mina svaga punkter
det viktigaste är kanske inte hur man mår
utan vem man mår med
med näsan ritar jag i ditt ansikte
knäpper upp din morgon
golvets vaggsånger mot täcket som glidit upp
jag tittar mot dig
tänker utan att säga
påminn mig om att livet inte kan bli bättre
snälla påminn mig
