 |
| Foto: Press |
Per-Ivar Östmann som gör musik under sitt förnamn släpper sitt fjärde album i sin helhet 18 september. Varje fredag under sommaren till början av augusti har han visat upp låt efter låt från albumet. För mig berör han mycket när han låter orden flöda om allt han bär i sin själ, när rösten står i fokus och hans röst blir både till en slags famn och till en slags läkning.
På albumet lyckas han ofta med det där och från hans himmel faller det ofta vemod men han gör det så fint och så bra. Som i Om han gör dig lycklig nu som får mig att se bilder från en kväll i folkets park - en låt som skapad för sista dansen. Och som i nyinspelningen av Minns att du var underbar där texten och melodin samspelar på det finaste av sätt.
Idag pratar jag med Per-Ivar om det nya albumet, om samarbetet med sin producent och om det skandinaviska vemodet.
- Jag tror att jag vågar mer nu, eller att jag bryr mig mindre om att det ska liksom passa in, i början trodde jag nog att det behövde vara lite tillkrånglat för att duga. Jag hoppas att jag har blivit modigare.
Du beskriver musiken som "skandinaviskt vemod med amerikanska gitarrer." När hittade du egentligen fram till det sound som känns som just Per-Ivar?
- Det har helt klart vuxit fram i samarbetet med Magnus, man kan höra på första plattan att vi famlar lite tror jag och det är inte så konstigt eftersom min musiksmak är minst sagt bred, jag kan lyssna på norska visor, Black Sabbath, Chaka Khan och Mats Ronander efter varandra och ha total feeling på alltihop, men i takt med att Magnus och jag blivit bekväma med varandra så tror jag att vi skapat "Per-Ivar-soundet."
- Det vemodiga stråket finns i oss båda, svårt att säga hur det blivit så, men vi har lätt för att mötas där, plus att vi båda smäller av på en riktigt dammig, distad Tom Petty-gitarr!
Du har släppt en låt i veckan under sommaren i stället för att kasta ut hela albumet på en gång. Hur svårt är det att hålla tillbaka och låta låtarna få komma ut en i taget när du själv redan levt med dem så länge?
- Inte svårt alls egentligen, eftersom låtarna får ungefär samma möjlighet att bli hörda och det är så himla spännande och kul att se hur folk reagerar på de olika låtarna, ibland oväntat och låtar jag trodde kanske skulle göra väldigt lite väsen av sig har visat sig vara de som berört mest, t.ex. Kostar ingenting som flera uttalat som min bästa nånsin, det såg jag inte komma!
Du har nämnt att streamingvärlden bygger mer på låtar än album. Är det här ett sätt att anpassa sig till musikbranschen som den ser ut - eller tycker du fortfarande att albumet som konstform är viktigt?
- Så är det absolut, jag har ju vuxit upp med LP-skivor, där låtordningen och skivomslaget ofta var den enda källan till information om artisten, hade jag haft råd så hade jag pressat alla fyra plattorna i vinyl - men streamingen är verkligheten och då får jag försöka få ut det som går ur den verkligheten liksom, "bang for the buck" typ...
- Det blir lite knasigt att först släppa tolv singlar och sen allihop en gång till som ett album, men jag drar runt hela grejen på en fritidsfrökens lön och goda människors pepp och hjälp och då får man krama ut det som går ur varje möjlighet. Sen kommer jag låta pressa cd, för att det är då det känns på riktigt, ett fysiskt album med ett riktigt omslag.
- Det är olika världar, och det känns helt klart som att ett album ska man kunna hålla i, ställa i en hylla, plocka fram och lyssna på samtidigt som man tittar på omslaget.
 |
| Foto: Press |
Efter nästan tio års samarbete har du och Magnus Sjöqvist jobbat fram över femtio låtar tillsammans. Vad tror du är hemligheten bakom ett musikaliskt samarbete som faktiskt fortsätter att utvecklas efter så många år?
- Att vi gillar och förstår varandra och att vi inte sätter stressiga deadlines utan låter det vara kul och spännande att se vart de olika låtarna vill ta vägen liksom.
- Det har visat sig vara väldigt bra att inte försöka beskriva för mycket hur jag tänker mig arrangemang, utan jag skriver mina låtar, gör enkla demos som jag skickar till Magnus, sen skickar han tillbaka en version så som han uppfattar låten och hittills har han alltid prickat det jag tänkt och känt, sen fortsätter vi därifrån.
- Ibland går det väldigt fort, ibland tar det lite längre tid och det är alltid lika roligt.
Du beskriver låtarna som rapporter från en medelålders man som fortfarande känner och brinner lika stort. Har du blivit mer personlig i ditt låtskrivande med åren, eller har du snarare blivit bättre på att gömma det personliga i musiken?
- Det var en mycket bra fråga! På ett sätt har jag blivit mer personlig eftersom allt låtskrivande, i alla fall för mig, är en sorts egenterapi, men ibland är terapisessionen såpass privat att jag blir rädd att nån kanske ska bli illa berörd eller ledsen. Då tar jag nog fram en poetisk rustning som jag kan gömma mig i.
Kärlek, livet och rättvisan återkommer som teman. Finns det någon av de nya låtarna som känns extra utlämnande eller viktig för dig?
- Minns att du var underbar (2026) är såpass viktig för mig att vi gjorde en nyinspelning av den, en version som ligger väldigt nära den jag alltid spelat live, jag har spelat den på varje gig sen jag skrev den 2018, sen tycker jag väldigt mycket om både Sången om kärleken och Medioker man - där får mitt eget vemod flöda, som en sorts säkerhetsventiler.
Din dotter Minna har gjort omslaget efter att ha djupdykt i skivomslag från sent 60-tal till tidigt 80-tal. Hur mycket fick hon fria händer - och hur mycket var du en jobbig pappa som kom med "jag tänkte mig egentligen…"?
- Haha, jadu.. Minna är så jäkla duktig så jag skickade en bild på mig, några skivomslag från sjuttiotalet och sen gick hon loss, samlade på sig omslagsbilder, hittade på ett eget typsnitt och gjorde magi, så jag behövde inte göra så mycket mer än att njuta av processen!
Du har beskrivit att arbetsglädjen bara ökat under samarbetet med Magnus. Vad är det som fortfarande får dig att känna "fan, det här är roligt" efter att ha gjort musik i tio år?
- Jag tror det handlar dels om att jag mår bra av hela processen, att skriva låtarna, om jag inte är igång med texter och musik så börjar det skava inuti, som att det är något som inte får plats, nåt som måste ut. Att sen arrangera och spela in är ju det jag som ung musiker såg som en ouppnåelig dröm, något som andra gör, nu gör jag det själv och kan inte sluta, teoretiskt sett hade jag ju kunnat börja när jag var 18-19 år, istället kom jag igång när jag fyllt 50, så det är en stor ackumulerad längtan som flödar nu!
När den sista låten släppts vill du fira med ett fysiskt album och kombinerade release- och jubileumskonserter. Om du fick bestämma helt fritt, hur skulle den perfekta tioårsfesten för dig se ut?
- Åh! Fullsatt på Kulturhuset Fregatten i Stenungsund, massor av vänner och musikintresserade i publiken (det blir release/jubileumsspelning där 13/11)
- Sen vill jag fortsätta festen på andra ställen i Göteborg, Uddevalla, Västkusten typ, både med mitt band Vemodet och solo med min gitarr. Överallt där det finns en scen för en medioker man med originalmaterial!
Lyssna på nyinspelningen av Minns att du var underbar här nedan!
