 |
| Foto: Jenny Baumgartner |
Elin Ruth Sigvardssons EP Övertänker har funnits med oss i en månad. En del kvällar har jag spelat den ända tills himlen blivit helt svart och huvudet till slut varit mer täckt av täcket än av alla tankar. Det är ett gott betyg. Inte för att musiken tystar tankarna, utan för att den får dem att kännas mindre ensamma.
Vakentimmar kommer nog aldrig främst att vara en blogg om musik. Den handlar snarare om människor - om hur livet, känslorna och musiken formar oss. För mig är det sällan det mest intressanta hur en låt är uppbyggd, utan vad den gör med den som lyssnar.
Elins musik har alltid berört mig på ett personligt plan, och det är just där den stora musiken finns. Den speglar våra känslor och hjälper oss att bära dem, om så bara för en stund.
På Övertänker ryms många av livets mest svårhanterliga känslor. Elin sjunger om att försöka spela normal, om att prata mer än man egentligen vill, om när skämten tar slut och om rädslan för att personen man vill röra kanske är ett minfält.
Det är hennes comeback efter en lång tids tystnad, en paus som bland annat orsakades av en sjukdom som tvingade henne att vara sängliggande. Jag är väldigt glad att hon är tillbaka. EP:n känns som en dagbok som långsamt öppnas framför lyssnaren - fylld av erfarenheter, tvivel och försök att hitta tillbaka till livet.
I låten Alla hjärtans dag skildras hur kärleken och saknaden fortsätter att existera trots en skilsmässa. Hur påverkas man egentligen av det? Blir inte högtiderna till små känslomässiga knivar när livet ser annorlunda ut än man en gång tänkte sig?
I Jalusi sjunger hon starkt om hur en till synes stadig tillvaro plötsligt kan tappa balansen, tills hela världen känns som om den faller omkull. Här gör Elin också EP:ns allra starkaste sånginsats.
Titelspåret är ytterligare en favorit. Blåset sveper in genom låten på ett sätt som nästan känns som tankarna själva - rastlösa, cirklande och omöjliga att fånga. Det är som en vemodig vind som drar genom ett öppet hjärta.
Avslutande Psalm för Nefeli är som en tonsatt godnattsaga till hennes dotter, fylld av vänskap, värme och en önskan om att kunna skydda sitt barn från både fysiska och psykiska stormar. Det är innerligt vackert och ett avslut som stannar kvar länge efter att den sista tonen klingat ut.
Övertänker är ett fantastiskt vackert sätt att bryta en lång tystnad. Framför allt känns det som att Elin Ruth Sigvardsson inte bara har hittat tillbaka till musiken - hon har också hittat tillbaka till ett språk för allt det som är svårt att sätta ord på.
Lyssna här nedan!
