Division 7 har en speciell plats i min själ. Ända sen första gången jag hörde bandet, i singeln Istid, så har jag krossat glaset till många av de svåraste känslorna. Lärt mig att hantera dem. Musik är ett slags verktyg och Division 7 gör musik som förändrar saker till det bättre. Kanske inte alltid värdsligt men åtminstone själsligt och det är utan tvekan en bra början. En av sakerna jag fastnat för med bandet på skiva är hur man tar med sig energin från bandets livespelningar in i studion. Närvaro är något av det viktigaste när det kommer till musik, känner jag, och Division 7 har verkligen det. Man bor, lever i och andas det man sjunger om. Åtminstone är det så det känns. Den energin präglar både Paradis Garage och Hundhuvudet som båda är fantastiska album, även om jag kanske håller den förstnämnda något högre då albumet känns mer direkt.
Nu är bandet aktuella med live-EP:n Live i Bandhagen. Vi får tre låtar från Hundhuvudet och en från Paradis Garage. Det första jag tänkte på var att jag hade velat ha ett helt live-album. Något som får en att känna alla vilda hopp från scenen, alla känslor som skriks ut mot publiken - fast genom tjugotalet låtar, snarare än bara fyra.
Bandet har en förmåga att klä alla låtar i en tyngre väst när de spelar dem live och så även här. Exit känns klart tyngre och med fler rivsår än innan. Även Getingfabriken har förändrats här och jag gillar faktiskt den snabbare versionen mer än originalet. Den träffar mig på ett helt annat sätt. Det är också spännande hur olika tempo kan ge låten en ny röst. Hur man ändrar tankar om något när intensiteten ändras.
De övriga låtarna, Kleptomaner och Kärlek överlag. präglas av intensitet och det får mig verkligen att längta till nästa gång jag ser bandet. Särskilt Kleptomaner fyller hela ens kropp med känslan av att stå där framför scenen och skrika ut varenda jobbig tanke ur skallen, varenda cell ur sin kropp. Och älska varje sekund av det.
Lyssna här nedan!
