Drygt 10 år och många hundra gig senare fick jag samtalet av en vän, "Kan du hoppa in som backlinetekniker, trummor och bas... åt The Cardigans...första giget är i Mexiko". Svarade ett glatt och jäkligt nervöst "Ja".
När giget närmade sig pumpade medierna ut nyheten att ett gigantiskt oväder var på uppgång på andra sidan atlanten och när dagen för avresa kom fastslogs att Mexikos största oväder nånsin pågick för fullt, men att epicentrum var i en annan del av landet så våra flighter skulle ändå kunna flyga.
Någonstans i Europa bytte vi plan, jag mötte för första gången de andra teknikerna och några av bandmedlemmarna. Jag var flygvan och ganska luttrad efter allt turnerande, men det var ändå nån jäkla spänning med att kliva ombord när man visste att man skulle köra rakt in i den där stormen. Jag hade som vanligt gjort en spotifylista av setlisten för att kunna tänka igenom helgens jobb. Efter några timmars flyg drog jag igång listan på repeat, slöt ögonen och somnade.
Vaknade av att planet skakade till rejält, regnet piskade mot rutorna och jag inser att mina lurar matar låten You're the Storm på högsta volym. Piloten förberedde för landning i regnkaoset, det var mörkt utanför men ett ganska varmt gult sken i kabinen, jag såg bandmedlemmarna där framför mig och plötsligt var låten framme vid det där gitarrsolot.. och sen slutrefrängen "Cause you're the storm that I believe in" när vi gick in för landning.
Plötsligt släppte all spänning, jag fick ett stort leende på läpparna och tänkte: "Ja, kraschar vi nu så har ju världen i alla fall knutit ihop den här storyn jäkligt bra"
/ Silveräpplen
Lyssna på Heartbreak City här nedan!
