Ibland kan det vara så svårt att sätta ord på det man vill förmedla, känslan i specifika händelser som sker. Det man upplever sker här och nu utan någon vidare reflektion över vad det är man precis varit med om eller känslan i det som händer. Smärta, glädje, lycka, eufori, reaktioner vilka nästintill kan leda till elektriska impulser som snabbare hjärtslag, lyckorus, ett hejarop, skratt utifrån enskilda händelser som ett resultat av det ökade endorfinpåslaget.
När allting känns omöjligt. Alla har vi varit där, eller? När någon annans verklighet känns som en dröm du endast kan ana nyanserna av i periferin. När någon annans upplevelse är så pass abstrakt för dig att det känns som att det aldrig kommer gå att ta på, du kommer aldrig få uppleva den, du kommer aldrig kunna vända det till något konkret och självupplevt. Tror du. Du står på första trappsteget medan någon annan redan hunnit hela vägen upp. Hur ska du göra, hur gör du det, hur tar du dig igenom alla hinder, vågar du prova på eller är du rädd för att inte klara av det?
Detta är en uppmaning till dig som kanske inte tror, att aldrig sluta tro och drömma för även om det inte går precis så som du vill så kanske du kommer en bit på vägen och det är bättre än att inte prova alls enbart på grund av rädslan att inte lyckas, för vem är det som egentligen avgör när du har lyckats? Det är det du själv som gör.
Det var stora saker som hände i månadsskiftet november och december 2019 för oss. En tid tillbaka innan det kände vi att vi förmodligen hade något stort på spåren, alla de hundratals pusselbitarna hade sakta börjat falla på plats en efter en. Vi hittade varandra, kompletterade varandra och nystade ut rollerna. Vi började hitta unikum, utifrån erfarenhet, olikheter och det som var signifikant hos var och en av oss.
Våra olikheter blev vår största styrka. Fyra individer, fyra kreatörer, fyra viljor, fyra musikaliska bakgrunder, fyra olika grundkällor till inspiration, fyra olika områden att influeras av, fyra olika personligheter. Vi plockade det bästa av varandras erfarenheter och olikheter och det är det som gjort det vi nu har till något bra. Vi höjde blicken, vågade drömma och började dela med oss av våra tankar till andra. Vår strävan att våga och vilja blev allt starkare. Vi tillsammans.
Känslan att bli bekräftad i det man gör, det man skapar och att det finns något intressant i det är bland de häftigaste känslorna man kan få. Reaktionerna på sitt skapande, responsen och konstruktivitet är något man bör och ska ta vara på för det är det som tar en vidare och bygger vidare på viljan att våga fortsätta drömma och fortsätta med just sitt skapande.
”Låter som hårdrock i versen, Queen i bryggan och schlagerrefräng, klassisk poprefräng” något i den stilen uttryckte han det. Det kändes häftigt, nästan overkligt och stort. Känslan i det var nästan för bra för att vara sann. Det hade vi inte trott de sena nätterna under gymnasietiden då text och melodisnuttar började skickas över MSN eller liknande medier tidstypiska för mitten av millenniets första decennium.
Vi fick alla möjligheter att ta det därifrån och fortsätta vårt arbete tillsammans. Arbetet att rikta och utforma våra låtar, vårt sound och image på riktigt öppnades. Vi gick in med driv, med lust och vilja att skapa låtar och musik vi tror på.
Vi såg och ser fortfarande inga hinder, vi kommer fortsätta drömma stort för allt vi vill är precis som i mitten av en brinnande låga, fortsätta glöda och brinna för det vi tror på - Musikens storhet i att beröra, att spegla livet i dess variation och att skriva för förändring.
/ Neon Silver
Lyssna på United här nedan!
