 |
| Foto: Olle Kirchmeier |
Håkan Hellström är en artist som räddade mig mycket under mina tonår och fick mig att drömma mig bort från Kalmar till något större. Han var fantastisk på att sätta ett förstoringsglas på det fina i livet och få mig att se det klarare. De senaste tio åren har jag dock känt att hans musik inte har gett mig så mycket längre. De engelska uttryckte han gärna börja använda sig av har känt lite… sökta och det är trevlig med lekfullhet och låtar som känns nyfikna men ofta har det känts flummigt på fel sätt och för mig personligen så känns texter om att bränna ner Stockholm för att hjärtat helt har gått itu mer än exempelvis ”1, 2, 3, 4! ADHD - Jag är en wild story” och ”Jag visste att du kunde fuck me up - och du visste det också.” För mig känns det mest märkligt och det får mig inte att känna någonting.
Live har dock Håkan fortsatt vara en fantastisk artist, även om förstås mycket bygger på de äldre låtarna. Ibland har det känts som att han knappt tror på det nyare materialet. Ofta med rätta, får jag säga. Oavsett så är det få som verkligen tycks brinna så mycket live som Håkan. Han är utan tvekan en av landets bästa artister live.
Nu är singeln Sweethearts här och även om han, tyvärr, sjunger ”du rimmar nästan på heaven” så är det bland det bästa han har släppt på länge. Låten känns som en sommarvisa som skildrar en, tolkar jag det som, romans över årets alla månader. Det känns som en solig och varm låt med en fin produktion. Molnen kommer dock in här och där, som en person som gifte sig med mörkret. Överlag är det en fin poetisk text och för mig är det här ord och produktion som Håkan gärna får klä sig i oftare. Det är en fin berättande text och melodin påminner mig om Christina Hellströms låtar, lite som att få fira in våren med Björn Olsson över ett glas vin. Det är väldigt fint så.
Lyssna här nedan!
