 |
| Foto: Cassandra Haraldsson |
Michael Schröder gör musik under namnet Skräddaren. Han är born and raised i Nacka utanför Stockholm men bor sedan några år tillbaka i Göteborg. Idag har Michael släppt låten Skurubron (100 år). Det är en låt som fick sin grund redan för tio år sedan men som nu, med hjälp av Nils Nyquist och Anders Brandin som arrangerat låten, hittat sin slutgiltiga form. Jag skulle vilja börja med att säga att det i Skräddarens tidigare två singlar har märkts att han verkligen brinner för musiken och längtan har hörts i varje ton, i varje steg som rösten tagit över orden i texterna. Jag har gillat både En gång till och Minako Aino. Särskilt den senare med den beskrivande texten samt de underbara körerna. Det enda jag haft att anmärka på är något jag även såg hos till exempel Rickard och Juvelerna när de drog igång, att bandet till förebilderna var för tydligt. När textrader så tydligt kommer från just ens förebilder så kan det vara svårare att stå på egna ben, som en egen artist utan att ständigt jämföras.
Jag kände att delar av Skräddarens första två låtar var för tydligt sammanknippade med Håkan Hellström. Samtidigt kan man förstås se det på olika sätt, En gång till är som en fin hyllning till allt runt Håkan Hellström, vänner som brinner för samma saker och känner samma känslor. Där varje textrad betyder mer än livet för många. Åtminstone symboliserar dem livet som det kan te sig. Precis som Rickard och Juvelerna har gjort så har Skräddaren i och med sin tredje singel filat mer och mer på sitt eget uttryck. Jag tycker att Skurubron (100 år) är det klart bästa som han har släppt hittills. Texten blir till en nyckel om att våga öppna upp sig om livets svårigheter och om att känna sig oförstådd men att vägen till förståelse också kräver att man vågar öppna upp sig, att man vågar visa alla möjliga känslor. Det finns stora utmaningar i att våga öppna upp sig och man kan utan tvekan stöta bort en hel del hinder på vägen, men någonstans är det alltid värt det.
Skräddaren låter texten springa runt i en lekfull melodi som klistrar fast sig i skallen. De underbara syntarna bjuder upp hela ens inre till dans och jag tycker Michael gör sin bästa sånginsats hittills i ett lite mörkare tonläge än vanligt. Jag tror verkligen att Skräddaren sytt upp en hit denna höst. Här känns han verkligen egen.
Lyssna här nedan!
