 |
| Foto: Mattias Eliasson |
Lisa Wanloo är tillbaka med en ny singel och jag upplever släppet lite som en nystart. En ny sida, ett nytt kapitel och nya drömmar som tar fyr. Singeln Happy Sad Ugly Beautiful känns som en brottningsmatch med skuggorna, ett sätt att ta sig ur dem. En höstlig promenad på landsbygden där vemodet lägger sig som en ständig filt i skallen. Lisas fantastiska röst är i fokus på singeln och landskapet är drömskt och rikt på kontraster. Lisa spelar ikväll på Skeppet i Göteborg, där hon öppnar upp för Jay Smith. Hon fyller också år (Stort stort grattis!) och gästar dagen till ära bloggen med "Fem album." Spotify-länkar, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel.
Phoebe Bridgers - Stranger in the alps (2017)
Denna skivan har jag lyssnat på ungefär sen den kom och jag tröttnar inte. Jag grät första gången jag hörde Funeral och just den känslan av att få utlopp är varför jag älskar den skivan. Hon blandar nån slags glädje med djup sorg och mycket däremellan som jag tycker är imponerande. Sedan att hennes låtar låter som att hon pratar med en kompis typ. Sjukt bra.
Soko - I thought I was an alien (2012)
Lekfullheten, ärligheten och texterna. Hon skriver inte som ”det skall vara” fast ändå på nåt sätt. Jag blev nyfiken på hur hon gör det. Hon är också så självklar i sina texter och struntar fullkomligt vad nån tycker om det, det är i vilket fall den känslan jag får. Sen kan hon ju göra det eftersom hon är helt grym. We might be dead by tomorrow är en låt jag aldrig tröttnar på. Jag känner samma med First love never dies.
Angel Olsen - Whole new mess (2020)
Den här skivan är framförallt texterna för mig och hur hon lyckas förmedla djupa känslor. New love cassette är så självklar och den låten jag alltid kommer tillbaka till som första gången. Så enkel och så direkt. Hennes röst är underbar men det är förmågan att förmedla känslor genom det enkla soundet och texterna som jag tycker är imponerande.
PJ Harvey - To bring you my love (1995)
Den här skivan ger mig tröst och det jag tänker på när jag lyssnar på den är hur hon inte ber om ursäkt för nånting, det är i alla fall så det låter, det är rått och ärligt. Sen hur hon lyckas skriva så förbannat bra texter, låtstrukturen och soundet och rösten. PJ Harvey har allting man önskar och en konstnärlighet jag beundrar. Inspirerande. To bring you my love är låten jag ofta kommer tillbaka till.
Lana Del Rey - Born to die (2012)
Rösten, texterna och låtarna. Melankoliska poplåtar med extremt starka texter som känns självklara. Henne har jag lyssnat på mycket, även för att förstå hur hon lyckas få ihop det och att det låter så självklart. Videogames och Born to die har jag lyssnat på från och till i säkert tio år och tycker fortfarande att det är brilliant. Hennes röst är som balsam.
/ Lisa Wanloo
Lyssna på singeln här nedan!
